Sveriges Mästerkockar
Nu är tyvärr ett av mina favoritprogram slut för denna säsong. Vilka tjejer nr 1 och 2. Louise och Jenny, vilka matkreatörer. Har under hela programmets gång imponerats av dessa tjejer och kan inte fatta att man vid så unga år är så helt otroligt duktiga. Jag säger Grattis till bägge. Det måste varit en hårsmån mellan ettan och tvåan. Jag som ÄLSKAR att laga mat hade inte kunnat mäta mig med dessa tjejer. Och mina vänner BÄGGE KOMMER FRÅN VÄSTKUSTEN. Kungälv och Lindome!!! Önskar nu bägge två allt gott i framtiden. Deras blogglänkar finns här på min sida!
Jenny och Louise, tvåan och ettan i Sveriges första mästerkockar!!
Glad Påsk!
Önskar alla en riktigt god och glad påsk.
Vädret är ju helt på vår sida - fantastiskt påskväder. Påskafton kommer två av sönerna hit för att äta påsklunch. En son är kvar i Stockholm och den yngste skall på mässa i Jönköping. Men i gengäld så kommer en av grannarna också med sina två barn. Så det blir fullt hus ändå.
Puss i påsk!
Har inte hunnit med min blogg......
....som ni nog alla märkt!!!
Har haft ett litet helsike på jobbet med en turbulent redaktion när det gäller "min" tidning. Dessutom nyrekryteringar och dagar av säljutbildning till de nykomna säljarna, nya strul på redaktionen, nya rekryteringar gällande redaktionschef......och däremellan skall man vara glad, positiv och coacha säljteamet!!!!
Tack och lov har jag min Håkan som ger mig stunderna för uppladdning och urladdning. Just nu håller han på att bygga om vårt kök i stan....gläder mig så åt detta. Det kommer att bli så himla fint och praktiskt och fräscht och inbjudande och...ja superlativerna räcker inte till. Så nu bor vi heltid på landet. Snacka om att vi prickade in tiden rätt.
Förra helgen var dessutom min älskade Satu på besök. Hade en helt underbar helg med henne där mycket skratt, en del gråt (det är så mycket känslor som kommer fram när man inte träffas så ofta) och en massa tjejsnack. Långa promenader så klart och ALLTID förbi havet. Vovvarna var med och kolla denna bilden som Satu tog när de båda kom upp efter havsdoppet. Är den inte helt fantastisk!!!! Vattenkaskaden från Ebba är ju helt osannolik att man kan fånga på bild! Men Satu kan!
Fabian och Ebba på väg upp efter välbehövlig avsvalkning i havet
Har haft ett litet helsike på jobbet med en turbulent redaktion när det gäller "min" tidning. Dessutom nyrekryteringar och dagar av säljutbildning till de nykomna säljarna, nya strul på redaktionen, nya rekryteringar gällande redaktionschef......och däremellan skall man vara glad, positiv och coacha säljteamet!!!!
Kanske ser det inte riktigt ut så här men det känns så!!!
Tack och lov har jag min Håkan som ger mig stunderna för uppladdning och urladdning. Just nu håller han på att bygga om vårt kök i stan....gläder mig så åt detta. Det kommer att bli så himla fint och praktiskt och fräscht och inbjudande och...ja superlativerna räcker inte till. Så nu bor vi heltid på landet. Snacka om att vi prickade in tiden rätt.
Förra helgen var dessutom min älskade Satu på besök. Hade en helt underbar helg med henne där mycket skratt, en del gråt (det är så mycket känslor som kommer fram när man inte träffas så ofta) och en massa tjejsnack. Långa promenader så klart och ALLTID förbi havet. Vovvarna var med och kolla denna bilden som Satu tog när de båda kom upp efter havsdoppet. Är den inte helt fantastisk!!!! Vattenkaskaden från Ebba är ju helt osannolik att man kan fånga på bild! Men Satu kan!
Fabian och Ebba på väg upp efter välbehövlig avsvalkning i havet
Denna helgen hade vi kalas för Erik som fyllde år på söndagen. Hade fått en fantastisk leverans av ett halvt lamm från Anna-Lenas kontakt. Ett sådant kött. Grillade lammkotletter till födelsedagsmiddagen och råstekta potatis med massa tillbehör. Så himla gott. Kommer snart att beställa ett lamm till tror jag för nu går ju en hel del i påsk.
Kommer nu att blogga lite mer i helgen när jag har landat efter all stress och förbannad magkatarr. Tack gode Gud för Zantac!!! Nästa vecka åker Håkan och jag till Kiel för en välbehövlig minisemester. Åker tisdag kväll och åter torsdag morgon men jag är ledig hela den dagen också. Skall faktiskt ta en runda på stan och shoppa lite. Behöver en del nytt!
Ja det var allt för nu men som sagt, jag återkommer i helgen!
Kommer nu att blogga lite mer i helgen när jag har landat efter all stress och förbannad magkatarr. Tack gode Gud för Zantac!!! Nästa vecka åker Håkan och jag till Kiel för en välbehövlig minisemester. Åker tisdag kväll och åter torsdag morgon men jag är ledig hela den dagen också. Skall faktiskt ta en runda på stan och shoppa lite. Behöver en del nytt!
Ja det var allt för nu men som sagt, jag återkommer i helgen!
Stockholmsresan del 2
Ja så kommer vi då till middagen på hotellet som jag sa att "nu skall vi både äta och dricka gott!". De andra startade med en kall öl och jag bad att få ett glas vitt vin "men inte ngt surt billigt vin. Då betalar jag gärna lite mer och får ett gott glas vin". Det VAR SURT. Talade med servitören/bartendern (som vara samma person) och sa att jag inte tyckte om vinet utan ville ha ett annat "rundare" vin och inte så surt! Han tog mitt glas och skulle återvända med ngt annat. Kom tillbaka efter en liten stund med lika innehåll med kommentaren "Vi har bara husets vin på glas så jag fyllde på ditt vin istället" Jag såg antagligen ut som en fågelholk. Begrep ingenting. Varför sa han inte det redan när jag första gången beställde vinet. Att dom inte hade annat än husets vin på glas. Då hade jag ju kunnat smaka och i så fall ändrat till rött vin och testat det!!!!!! Så snart han satt ner glaset gick han!!! Ville väl inte vänta på mina kommentarer. Vi beställde så småningom in förätterna, getostkorg som var helt ok.
Därefter tog Hannes en dubbelburgare och vi andra tre Biff Rydberg. Det tog sådan tid mellan förätt och varmrätt att jag efterfrågade maten. Fick då ett skarpt svar tillbaka att "här lagar vi bara god mat och det tar tid!!!!" Hmmmm, tänkte jag. Med full rätt. för när maten äntligen kom in var köttet inte varmt och potatisen halvrå.
Återigen kallade jag på servitören/bartendern och meddelade vår kritik. Tallrikarna åkte ut och strax efteråt kom servitören/bartendern fram till oss och sa att "nu är Biff Rydberg slut. finns ingen mer. kan ni ta biff istället?" Va, Biff Rydberg slut...varför frågade han oss inte då om att steka på den befintliga.... Så himla oproffsigt..men vänta...det blev värre.
Vi var hungriga och sa därför ok till detta varpå han frågade hur den skulle vara stekt. Hade jag vetat resultatet hade jag sagt Well done, men nu sa jag och övriga två "medium rare". Den var inte rare, den var rå!! Kall i mitten och rå. Äta rått kött gör jag bara om det är råbiff!!!
Återigen kallade jag på servitören och vi alla meddelade vårt missnöje. Då började den verkliga teatern, han började tala om för mig att om jag inte gillade deras medium rare-biff så skulle jag nog beställt en medium. VA!! Trodde inte mina öron. När jag påpekade att jag beställt många köttbitar medium rare och även lagat många köttbitar medium rare och dom var inte stekta som dessa. Vet ni vad killen sa, jo han undrade vad jag hade för innetemperatur på köttet när jag stekte dom. Han undrade alltså vad min köttermometer stod på när jag ansåg att medium rare var klar!!!! Du, sa jag, jag använder inte köttermometer när jag steker biffar. Jag kan ändå mäta när köttet är klart. Hur då, undrade han. Genom att trycka på köttet och känna efter vilket motstånd det har. Då vet jag också hur det ser ut inuti!!! Han stod på sig och sa att köttet vi fått in var medium rare!!! Jag bad honom bara gå och tänkte, det här tar jag upp med managern för hotellet dagen efter.
Ingen av oss tre åt upp. Vi drack vårt röda vin som jag beställt på flaska och som var jättegott, därefter skrev jag på notan och så gick vi upp och la oss. Tack och lov var Hannes hamburgare ok även om brödet var enklast möjliga, vanligt köpehamburgarbröd!! Hade väl väntat oss lite proffsigare hamburgerbröd när rätten kostade drygt 200 kronor. Han är ju ständigt hungrig och att lägga sig hungrig hade inte varit kul för denna aktiva grabb.
Ja så var den dagen över och dagen efter mötte vi nästa smäll!!!
Fortsättning följer.......
Därefter tog Hannes en dubbelburgare och vi andra tre Biff Rydberg. Det tog sådan tid mellan förätt och varmrätt att jag efterfrågade maten. Fick då ett skarpt svar tillbaka att "här lagar vi bara god mat och det tar tid!!!!" Hmmmm, tänkte jag. Med full rätt. för när maten äntligen kom in var köttet inte varmt och potatisen halvrå.
Återigen kallade jag på servitören/bartendern och meddelade vår kritik. Tallrikarna åkte ut och strax efteråt kom servitören/bartendern fram till oss och sa att "nu är Biff Rydberg slut. finns ingen mer. kan ni ta biff istället?" Va, Biff Rydberg slut...varför frågade han oss inte då om att steka på den befintliga.... Så himla oproffsigt..men vänta...det blev värre.
Vi var hungriga och sa därför ok till detta varpå han frågade hur den skulle vara stekt. Hade jag vetat resultatet hade jag sagt Well done, men nu sa jag och övriga två "medium rare". Den var inte rare, den var rå!! Kall i mitten och rå. Äta rått kött gör jag bara om det är råbiff!!!
Återigen kallade jag på servitören och vi alla meddelade vårt missnöje. Då började den verkliga teatern, han började tala om för mig att om jag inte gillade deras medium rare-biff så skulle jag nog beställt en medium. VA!! Trodde inte mina öron. När jag påpekade att jag beställt många köttbitar medium rare och även lagat många köttbitar medium rare och dom var inte stekta som dessa. Vet ni vad killen sa, jo han undrade vad jag hade för innetemperatur på köttet när jag stekte dom. Han undrade alltså vad min köttermometer stod på när jag ansåg att medium rare var klar!!!! Du, sa jag, jag använder inte köttermometer när jag steker biffar. Jag kan ändå mäta när köttet är klart. Hur då, undrade han. Genom att trycka på köttet och känna efter vilket motstånd det har. Då vet jag också hur det ser ut inuti!!! Han stod på sig och sa att köttet vi fått in var medium rare!!! Jag bad honom bara gå och tänkte, det här tar jag upp med managern för hotellet dagen efter.
Ingen av oss tre åt upp. Vi drack vårt röda vin som jag beställt på flaska och som var jättegott, därefter skrev jag på notan och så gick vi upp och la oss. Tack och lov var Hannes hamburgare ok även om brödet var enklast möjliga, vanligt köpehamburgarbröd!! Hade väl väntat oss lite proffsigare hamburgerbröd när rätten kostade drygt 200 kronor. Han är ju ständigt hungrig och att lägga sig hungrig hade inte varit kul för denna aktiva grabb.
Ja så var den dagen över och dagen efter mötte vi nästa smäll!!!
Fortsättning följer.......
Våra midsommarpotatisar!
Så här långt har dom kommit idag. Någon centimetersbit av bladdelen har kommit upp. Behöver komme några centimeter till sedan är det dags att lägga på mer jord!
Har även lagt upp för senare utplacering i trädgårdslandet.
Suddig bild (kunde inte ta fler - batteriet slut och har laddaren i stan!!!) men man ser ju ändå hur långt blasten kommit. i spannen har dom kommit ännu lite längre faktiskt. Dessa tog jag fram ett par dagar senare.
Har även lagt upp för senare utplacering i trädgårdslandet.
Suddig bild (kunde inte ta fler - batteriet slut och har laddaren i stan!!!) men man ser ju ändå hur långt blasten kommit. i spannen har dom kommit ännu lite längre faktiskt. Dessa tog jag fram ett par dagar senare.
Min fantastiska Stockholmsvistelse del 1!!!
Man kan tro att jag nu skall skriva att vistelsen i Stockholm var fantastiskt bra men se det skall jag inte skriva. I ordet fantastisk ligger det en hel del ironi!!!
Det var nog den hitills jobbigaste vistelsen och mest frustrerande. Varför jag var där??+ Jo det var nämligen Fastighetsmässa i Kista, vilken vi alltid ställer ut på, träffar våra annonsörer (nya och gamla) som ställer ut på mässan och våra läsare bland besökarna. I det hänseendet var mässan fantastiskt bra. Men sedan hände det ju en hel del annat också.
Vi (jag och nästa alla övriga medarbetare på Fastighetsförvaltaren, totalt var vi 4 personer) åkte upp på tisdagseftermiddagen med X2000 till Stockholm. Med en MASSA bagage, fyra rollups, dator, projektor, 3 fulla ryggväskor med material till mässdagarna, vårt eget bagage och handväskor, portfölj. Såg ut som packåsnor när vi gick till tåget. Så här långt är allting bra. Trevlig resa, tåget höll tiden och vi kom av på Stockholm C med gott humör. Sedan börjar det. Jag hade bestämt att vi skulle vara ekonomiska och ta pendeln eller T-banetåget till Kista. Sagt och gjort så frågade vi en stationsvärd hur vi skulle ta oss till T-banan. Vi hade strax innan fått reda på att om vi tog pendeln måste vi byta till buss så T-banan var bättre, vilket senare visade sig vara helt fel. Hade vi tagit pendeln som jag trodde vi skulle ta hade vi sluppit allt slit och släp och onda axlar, armar och totalt trötta ben. Farre, som stationsvärden hette, var en liten pärla. När han förstod att det var blå linje vi skulle ta så sa han att det nog var bäst att han visade oss vägen. VILKEN JÄKLA TUR!!! Annars hade vi väl fortfarande irrat runt på Stockholm C och irrat oss runt efter blå linje!!! För så krångligt var det att komma dit. 4 våningar ner!!! I katakomberna alltså. Vi åkte hiss, rulltrappor, gångband, hiss, hiss.... och gick och gick och gick. Äntligen framme vid blå linje så var vi allihop totalt slut. Jag var så genomsvett att jag kände hur allt jag hade på mig klibbade intill kroppen. Och hjärtverksamheten gränsade till total kolaps. JAG ÄR FÖR GAMMAL FÖR SÅDANT HÄR!! Varför tog vi inte bara taxi direkt. Ja en sak skall ni alla veta - nästa gång BLIR DET TAXI. Ja så kom vi då äntligen på tunnelbanans blå linje, tackade Farre för all hjälp och krånglade oss in med allt vårt bagage sjönk vi ner i sätena och bara kände hur svetten rann i ansikte, längs ryggen och hoppades till Gud att vi inte hade långt att gå från t-banan till hotellet.
Jo det var det, långt att gå alltså. Återigen med allt vårt bagage tog vi oss till Kistagallerian och gick och gick och gick. Helt färdiga kom vi så småningom ut därifrån och fram till vårt hotel, Hotel Mr Chip. Väl där kom nästa chock. Hotellet hade fel inbokning. DET SAKNADES ETT RUM! Tror ni jag fick fnatt eller. Först ville dom inte erkänna att felet låg hos dom utan att jag gjort fel i min bokning men aj, aj, aj, där tog dom fel. Hade med mig mejlet med maejväxlingen mellan mig och hotellet. Där stod det tydligt att vi bokat 4 rum och inte 3. Dom hade dessutom bekräftat det på detta mejl. Men vad spelade det för roll. Det fanns inte ett enda rum att uppbringa förutom det som nu var bokat. Vad fasen gör man i detta läget. Jo, gillar läget och löser problemet så gott det går.
Anna-Lena och jag fick dela rum (jag hade som tur var bokat dubbelrum till mig för att kunna ha ett något större rum och samlas i efter mässan och gå igenom vad som var bra och vad vi kunde gjort annorlunda m.m.) och så löste sig sovfrågan. jag skulle tala med ansvarig på hotellet dagen efter (han fanns inte på plats just denna kväll) Upp på rummen med vårt bagage och sedan snabbt som attan till mässan. Återigen fullpackade (dock utan vårt eget bagage) travade vi så snabbt vi orkade till mässan. Jag visste att dom stängde mässan 20.00 och klockan var nu nästan halv åtta och vi behövde lite tid i alla fall att få upp rollupsen, ställa iordning disk och bord m.m. och lägga upp tidningarna i tidningsställen.
Så här såg det ut dagen efter när allt fungerade igen....om detta berättar jag i nästa kapitel!
Så kom vi in på mässan, hittade vår monter OCH INGA TIDNINGAR!!!! Nu kände jag lite av den där frustrationen blomma upp igen. Ringde hem till den person som skulle ordnat att tidningarna fanns på plats när vi kom och undrade vad som hänt. Som jag brukar säga, fel kan alla göra men just nu kändes det inte kul!!! Detta hade glömts bort men hon skulle ordna det det första hon gjorde på morgonen. Nu var övrigt i montern klart och vi drog oss hemåt till hotellet för en välbehövlig middag.
En snabb sväng till hotellrummet för att hänga av oss ytterkläderna och så ner till matsalen.
Fortsättning följer......
Det var nog den hitills jobbigaste vistelsen och mest frustrerande. Varför jag var där??+ Jo det var nämligen Fastighetsmässa i Kista, vilken vi alltid ställer ut på, träffar våra annonsörer (nya och gamla) som ställer ut på mässan och våra läsare bland besökarna. I det hänseendet var mässan fantastiskt bra. Men sedan hände det ju en hel del annat också.
Vi (jag och nästa alla övriga medarbetare på Fastighetsförvaltaren, totalt var vi 4 personer) åkte upp på tisdagseftermiddagen med X2000 till Stockholm. Med en MASSA bagage, fyra rollups, dator, projektor, 3 fulla ryggväskor med material till mässdagarna, vårt eget bagage och handväskor, portfölj. Såg ut som packåsnor när vi gick till tåget. Så här långt är allting bra. Trevlig resa, tåget höll tiden och vi kom av på Stockholm C med gott humör. Sedan börjar det. Jag hade bestämt att vi skulle vara ekonomiska och ta pendeln eller T-banetåget till Kista. Sagt och gjort så frågade vi en stationsvärd hur vi skulle ta oss till T-banan. Vi hade strax innan fått reda på att om vi tog pendeln måste vi byta till buss så T-banan var bättre, vilket senare visade sig vara helt fel. Hade vi tagit pendeln som jag trodde vi skulle ta hade vi sluppit allt slit och släp och onda axlar, armar och totalt trötta ben. Farre, som stationsvärden hette, var en liten pärla. När han förstod att det var blå linje vi skulle ta så sa han att det nog var bäst att han visade oss vägen. VILKEN JÄKLA TUR!!! Annars hade vi väl fortfarande irrat runt på Stockholm C och irrat oss runt efter blå linje!!! För så krångligt var det att komma dit. 4 våningar ner!!! I katakomberna alltså. Vi åkte hiss, rulltrappor, gångband, hiss, hiss.... och gick och gick och gick. Äntligen framme vid blå linje så var vi allihop totalt slut. Jag var så genomsvett att jag kände hur allt jag hade på mig klibbade intill kroppen. Och hjärtverksamheten gränsade till total kolaps. JAG ÄR FÖR GAMMAL FÖR SÅDANT HÄR!! Varför tog vi inte bara taxi direkt. Ja en sak skall ni alla veta - nästa gång BLIR DET TAXI. Ja så kom vi då äntligen på tunnelbanans blå linje, tackade Farre för all hjälp och krånglade oss in med allt vårt bagage sjönk vi ner i sätena och bara kände hur svetten rann i ansikte, längs ryggen och hoppades till Gud att vi inte hade långt att gå från t-banan till hotellet.
Jo det var det, långt att gå alltså. Återigen med allt vårt bagage tog vi oss till Kistagallerian och gick och gick och gick. Helt färdiga kom vi så småningom ut därifrån och fram till vårt hotel, Hotel Mr Chip. Väl där kom nästa chock. Hotellet hade fel inbokning. DET SAKNADES ETT RUM! Tror ni jag fick fnatt eller. Först ville dom inte erkänna att felet låg hos dom utan att jag gjort fel i min bokning men aj, aj, aj, där tog dom fel. Hade med mig mejlet med maejväxlingen mellan mig och hotellet. Där stod det tydligt att vi bokat 4 rum och inte 3. Dom hade dessutom bekräftat det på detta mejl. Men vad spelade det för roll. Det fanns inte ett enda rum att uppbringa förutom det som nu var bokat. Vad fasen gör man i detta läget. Jo, gillar läget och löser problemet så gott det går.
Anna-Lena och jag fick dela rum (jag hade som tur var bokat dubbelrum till mig för att kunna ha ett något större rum och samlas i efter mässan och gå igenom vad som var bra och vad vi kunde gjort annorlunda m.m.) och så löste sig sovfrågan. jag skulle tala med ansvarig på hotellet dagen efter (han fanns inte på plats just denna kväll) Upp på rummen med vårt bagage och sedan snabbt som attan till mässan. Återigen fullpackade (dock utan vårt eget bagage) travade vi så snabbt vi orkade till mässan. Jag visste att dom stängde mässan 20.00 och klockan var nu nästan halv åtta och vi behövde lite tid i alla fall att få upp rollupsen, ställa iordning disk och bord m.m. och lägga upp tidningarna i tidningsställen.
Så här såg det ut dagen efter när allt fungerade igen....om detta berättar jag i nästa kapitel!
Så kom vi in på mässan, hittade vår monter OCH INGA TIDNINGAR!!!! Nu kände jag lite av den där frustrationen blomma upp igen. Ringde hem till den person som skulle ordnat att tidningarna fanns på plats när vi kom och undrade vad som hänt. Som jag brukar säga, fel kan alla göra men just nu kändes det inte kul!!! Detta hade glömts bort men hon skulle ordna det det första hon gjorde på morgonen. Nu var övrigt i montern klart och vi drog oss hemåt till hotellet för en välbehövlig middag.
En snabb sväng till hotellrummet för att hänga av oss ytterkläderna och så ner till matsalen.
Fortsättning följer......
