Livsdagboken

..........och man undrar varför man önskar sig mer än man har...när man har det så otroligt förbaskat bra. (Bättre status, bättre bil, ännu mer pengar, flashiare boende...m.m., m.m.) Vi människor är tyvärr utrustade lite till mans på detta sätt. Fast vi borde veta bättre!!! Jag har, tack vare en annan människa, fått insikt hur bra de flesta av oss har det. Denna person börjar sakta, sakta ta sig tillbaka till en tillvaro som hon kan känna sig trygg i och där glädjen vinner över rädsla och nedstämdhet. Jag har fått komma nära en person som har levt under förhållanden som vi andra bara läser om. Jag har fått ynnesten att få denna persons tillit, vilket är stort, MYCKET stort. Jag hoppas att jag en dag får möjlighet att berätta, berätta för alla vad medmänsklighet är och vad äkta vänskap/kärlek är.Denna person har gått från en tillvaro där pengar inte var några som helst problem, där allt fanns inom räckhåll till att inte har mat för dagen för sina barn. Inte på grund av att hon slarvar med pengar men på grund av att hon valt fel motpart. Hur lätt är inte det...att välja fel kvinnor ELLER att välja fel män. Livet vändes totalt och det som var ljust och lustfyllt blev till en mardröm. En mardröm som varade i flera år.

 

Detta behöver vi alla ta till oss i vår så otroligt egocentrerade värld där JAG är det viktigaste som finns och där JAG är det som räknas och där JAG skall se till att JAG får det jag vill ha. Lets do this world to a better world......genom att vi alla gör lite mer för varandra...vi som kan!!!! Och vi är MÅNGA!!!

 

För att göra skillnad måste vi som har det så himla bra, släppa lite på vår bekväma tillvaro och göra lite mer av det obekväma för att få de som har det så fruktansvärt utsatt att få det något mindre utsatt. Ibland kanske vi måste göra något mer än att bara skänka en peng som offergåva i kyrko-kollekten eller en peng i Rädda Barnens insamlingsbössa.
Det är en lätt väg att få gott samvete...jag vet. Jag har gjort och gör ibland precis likadant.

 

Men det finns mer vi kan göra. Engagemang!!!! Så många organisationer som behöver vår hjälp. Kyrkan, olika andra kyrkosamfund, Missing People, Nattvandrarna...hur många av oss gör detta???? Nej inte många.

 

Det krävs lite av oss men jag tror att många skulle må så mycket bättre av att göra bara lite, lite, lite mer för en dag skall ni alla veta kan det vara den person ni INTE hjälpte som står på den andra sidan och det är ni som behöver hjälp. Hur ställer ni er till det då???

 

Nu låter det som jag är en riktigt präktig person...nej det är jag INTE. Men jag har alltid haft civilkurage, alltid varit på de svagas sida, alltid viljat hjälpa och göra något för de som kanske inte orkar göra sin egen talan hörd.

 

Detta har jag från min egen uppväxt. Den enda gången (som jag kan minnas) som min far svor så var det när en man i Brunnsparken hade blivit överfallen av ett gäng ungdomar (hände även på den tiden) och hamnat på Sahlgrenska. Det var inte misshandel som det är nu med huvudsparkar och hopp på bröstkorgen. Antagligen knytnävsslag så att han föll omkull. Jag kommer inte ihåg anledningen men jag kommer ihåg vad min pappa sa. -Var fa@@@@@n fanns alla runt omkring Brunnsparken??? Varför ingrep ingen???

 

Det är det som kallas civilkurage....eller medmänsklighet. Det är detta som skulle göra vår värld till en bättre värld.

 

Imagine all the people.........

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja så har vi då ÄNTLIGEN blivit med bil. Men det har varit en tuff resa. Mest för Håkan som misströstat ett flertal gånger och där luften försvunnit ur honom helt och hållet för att få ny inputtad luft av mig och Magnus.

 

Denna bilbesiktningsresa började i mitten december med att vår gamle trotjänare Mondeon helt la av. Ja inte motoren, men kylsystemet knorrade rejält vilket resulterade i att remmen gick av. Reparationen av detta skulle kosta för mycket, all den stund vi visste att det fanns fler fel som besiktningen inte skulle godkänna  (besiktning senast 31 januari i år) och det därför inte var lönt att fixa. Ja där mina vänner börjar resan!

 

Nu har jag ju förmånen av att ha söner som nästan alltid har en lösning på de flesta problem som en mor kan ha (som oftast rör sig om transport eller datorfrågor och lite annat ditt och datt) och i detta fallet tackar jag Magnus för hjälpen med att vi fått låna hans Volvo V40. Utan den vet jag inte hur vi hade fixat till allt. Detta hände ju innan jul och vi skulle fire jul på landet men det GÅR INTE utan bil. Så än en gång Magnus TACK FÖR LÅNET!

 

Ja så börjar då Håkan leta på nätet efter en bil. Vet ni att det finns miljoner bilar på Blocket. Det vimlar av privata som företagsbilar av alla de sorter och klasser och skick.

 

Som ni säkert anar så riktade sig Håkan i början in sig på enbart Mondeo. Så hittade han en uppe i Falköping som utlovades vara så fin så fin. Med upp till Falköping var Magnus som är otroligt duktig när det gäller att kolla upp allt på bilarna.

 

De kom dit och bilen var allt annat än fräsch. Den var ingenting av det säljaren sagt på telefon. Håkan blev redan där oerhört trött och nedslående. 30 mil helt i onödan.

 

Så började vi leta häromkring. Håkan och jag åkte iväg till en såååå fin Passat i Kortedala. Enda felet var två skönhetsfel i form av små bucklor på sidan och bak. Ok, lät ju bra.När vi kom dit fick jag nästan ett spel. Ett galler saknades fram, en bit av railen var borta, flertal märken och skador och en rejäl spricka i framrutan och det skitigaste jag sett en bil som har varit ute till försäljning. Jag påpekade att "det hade inte skadat med en dammsugning innan vi kom". Hans svar - "Nä jag vet men jag bjuder på det"!!!!! Jaha...okej....det var ju också ett svar! Han hade inte besiktningpappret med sig för det hade han inte hittat. Vi körde till en annan adress där han trodde han kunde ha det och han gick in för att leta, kom ut tomhänt och lovade mejla det på kvällen till oss (det kom ett papper på kvällen men fel papper!!!!!). Vi körde lite till och i en uppförsbacke fick vi "soppatorsk". Hmmm inte ens fylld tank för en testtur...hmmmm. Vi fick igång den igen och kom med nöd och näppe fram till vår bil. Nej den bilen blev det inte.

 

Så åkte Håkan och Magnus ut på en tur runt om i Göteborg och kollade, nu gällde det vilket bilmärke som helst för Håkan, men det hjälpte inte. Tillbaka tomhänta. Ännu en tur och återigen tomhänta. 

 

Så beslöt vi att ta en tur ut till ett par bilar som Magnus hittat på nätet och vi bestämde oss för en blå V70. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig i skick mm men för Håkans nervers skull tänkte jag...ja ja vi tar väl denna då!!! Betalade (höll på att gå om intet eftersom han trodde att vi hade falska sedlar med oss när vi betalade. Hans fru fick gå in på Wikipedia för att konstatera hur man ser att tusenlappar och femhundralappar är riktiga....). Ja så körde vi därifrån och kom ungefär 1,5 km därifrån så slutade en cylinder att fungera. Troligen tändspolen trodde Håkan. Vi tillbaka igen, hävde köpet, fick inga kontanter tillbaka för säljaren hade rusat iväg till banken för att kolla att vi inte lurat honom!!!! De gjorde en överföring när Håkan stod intill och fick allt godkänt och klart. Tack och adjö - ingen bil och ingen lånebil heller. Den hade ju Magnus tagit hand om och ställt på sin parkeringsplats och sedan hade han ärenden med Taxibilen....så där stod vi med en plastpåse med det som vi tagit med i "nya" bilen. och kände oss ganska trötta och ynkliga.

 

Det löste sig så klart. Magnus körde upp till sin parkeringsplats, dit vi hade gått, säljaren bodde 5 minuter från Magnus lägenhet (!) en jäkla tur i oturen.

 

Efter det var vi totalt utpumpade. Jag hade en bil kvar - i Ytterby som egentligen var för dyr tyckte jag men jag hade prutat ner priset och tänke...NU ORKAR INTE JAG LÄNGRE. Var inte denna okej så avvaktar vi ett tag med att kola bilar, det här höll på att gå oss båda på nerverna. Bilen kunde visas först klockan halv sju på kvällen. Hem till Sundhammar - vänta - så tillbaka till Ytterby och kom fram..............

 

 

.....är det inte så man säger?

 

Jo då visst säger man så men det är inte bara nya möjligheter för att det är nytt år utan för att det är en ny dag, en ny timme, en ny minut, möjligheterna går inte att spara dom finns bara just NU.

 

Men ibland ger vi oss inte dessa möjligheter utan kväver dom i oron inför framtiden.

 

Det kan vara allt från hälsa, ekonomi, vänskap/ovänskap, barnens väl och ve, arbete...."you name it". Som jag just nu. Varit vaken sedan halv tre och snurrat och snurrat. Då gick jag upp och  satte mig vid datorn för att skingra tankarna som kommer farande som små projektiler så fort man sluter ögonen.

 

Oron är den ränta vi får betala när vi lånar bekymmer från morgondagen...