Min fantastiska Stockholmsvistelse del 1!!!
Man kan tro att jag nu skall skriva att vistelsen i Stockholm var fantastiskt bra men se det skall jag inte skriva. I ordet fantastisk ligger det en hel del ironi!!!
Det var nog den hitills jobbigaste vistelsen och mest frustrerande. Varför jag var där??+ Jo det var nämligen Fastighetsmässa i Kista, vilken vi alltid ställer ut på, träffar våra annonsörer (nya och gamla) som ställer ut på mässan och våra läsare bland besökarna. I det hänseendet var mässan fantastiskt bra. Men sedan hände det ju en hel del annat också.
Vi (jag och nästa alla övriga medarbetare på Fastighetsförvaltaren, totalt var vi 4 personer) åkte upp på tisdagseftermiddagen med X2000 till Stockholm. Med en MASSA bagage, fyra rollups, dator, projektor, 3 fulla ryggväskor med material till mässdagarna, vårt eget bagage och handväskor, portfölj. Såg ut som packåsnor när vi gick till tåget. Så här långt är allting bra. Trevlig resa, tåget höll tiden och vi kom av på Stockholm C med gott humör. Sedan börjar det. Jag hade bestämt att vi skulle vara ekonomiska och ta pendeln eller T-banetåget till Kista. Sagt och gjort så frågade vi en stationsvärd hur vi skulle ta oss till T-banan. Vi hade strax innan fått reda på att om vi tog pendeln måste vi byta till buss så T-banan var bättre, vilket senare visade sig vara helt fel. Hade vi tagit pendeln som jag trodde vi skulle ta hade vi sluppit allt slit och släp och onda axlar, armar och totalt trötta ben. Farre, som stationsvärden hette, var en liten pärla. När han förstod att det var blå linje vi skulle ta så sa han att det nog var bäst att han visade oss vägen. VILKEN JÄKLA TUR!!! Annars hade vi väl fortfarande irrat runt på Stockholm C och irrat oss runt efter blå linje!!! För så krångligt var det att komma dit. 4 våningar ner!!! I katakomberna alltså. Vi åkte hiss, rulltrappor, gångband, hiss, hiss.... och gick och gick och gick. Äntligen framme vid blå linje så var vi allihop totalt slut. Jag var så genomsvett att jag kände hur allt jag hade på mig klibbade intill kroppen. Och hjärtverksamheten gränsade till total kolaps. JAG ÄR FÖR GAMMAL FÖR SÅDANT HÄR!! Varför tog vi inte bara taxi direkt. Ja en sak skall ni alla veta - nästa gång BLIR DET TAXI. Ja så kom vi då äntligen på tunnelbanans blå linje, tackade Farre för all hjälp och krånglade oss in med allt vårt bagage sjönk vi ner i sätena och bara kände hur svetten rann i ansikte, längs ryggen och hoppades till Gud att vi inte hade långt att gå från t-banan till hotellet.
Jo det var det, långt att gå alltså. Återigen med allt vårt bagage tog vi oss till Kistagallerian och gick och gick och gick. Helt färdiga kom vi så småningom ut därifrån och fram till vårt hotel, Hotel Mr Chip. Väl där kom nästa chock. Hotellet hade fel inbokning. DET SAKNADES ETT RUM! Tror ni jag fick fnatt eller. Först ville dom inte erkänna att felet låg hos dom utan att jag gjort fel i min bokning men aj, aj, aj, där tog dom fel. Hade med mig mejlet med maejväxlingen mellan mig och hotellet. Där stod det tydligt att vi bokat 4 rum och inte 3. Dom hade dessutom bekräftat det på detta mejl. Men vad spelade det för roll. Det fanns inte ett enda rum att uppbringa förutom det som nu var bokat. Vad fasen gör man i detta läget. Jo, gillar läget och löser problemet så gott det går.
Anna-Lena och jag fick dela rum (jag hade som tur var bokat dubbelrum till mig för att kunna ha ett något större rum och samlas i efter mässan och gå igenom vad som var bra och vad vi kunde gjort annorlunda m.m.) och så löste sig sovfrågan. jag skulle tala med ansvarig på hotellet dagen efter (han fanns inte på plats just denna kväll) Upp på rummen med vårt bagage och sedan snabbt som attan till mässan. Återigen fullpackade (dock utan vårt eget bagage) travade vi så snabbt vi orkade till mässan. Jag visste att dom stängde mässan 20.00 och klockan var nu nästan halv åtta och vi behövde lite tid i alla fall att få upp rollupsen, ställa iordning disk och bord m.m. och lägga upp tidningarna i tidningsställen.
Så här såg det ut dagen efter när allt fungerade igen....om detta berättar jag i nästa kapitel!
Så kom vi in på mässan, hittade vår monter OCH INGA TIDNINGAR!!!! Nu kände jag lite av den där frustrationen blomma upp igen. Ringde hem till den person som skulle ordnat att tidningarna fanns på plats när vi kom och undrade vad som hänt. Som jag brukar säga, fel kan alla göra men just nu kändes det inte kul!!! Detta hade glömts bort men hon skulle ordna det det första hon gjorde på morgonen. Nu var övrigt i montern klart och vi drog oss hemåt till hotellet för en välbehövlig middag.
En snabb sväng till hotellrummet för att hänga av oss ytterkläderna och så ner till matsalen.
Fortsättning följer......
Det var nog den hitills jobbigaste vistelsen och mest frustrerande. Varför jag var där??+ Jo det var nämligen Fastighetsmässa i Kista, vilken vi alltid ställer ut på, träffar våra annonsörer (nya och gamla) som ställer ut på mässan och våra läsare bland besökarna. I det hänseendet var mässan fantastiskt bra. Men sedan hände det ju en hel del annat också.
Vi (jag och nästa alla övriga medarbetare på Fastighetsförvaltaren, totalt var vi 4 personer) åkte upp på tisdagseftermiddagen med X2000 till Stockholm. Med en MASSA bagage, fyra rollups, dator, projektor, 3 fulla ryggväskor med material till mässdagarna, vårt eget bagage och handväskor, portfölj. Såg ut som packåsnor när vi gick till tåget. Så här långt är allting bra. Trevlig resa, tåget höll tiden och vi kom av på Stockholm C med gott humör. Sedan börjar det. Jag hade bestämt att vi skulle vara ekonomiska och ta pendeln eller T-banetåget till Kista. Sagt och gjort så frågade vi en stationsvärd hur vi skulle ta oss till T-banan. Vi hade strax innan fått reda på att om vi tog pendeln måste vi byta till buss så T-banan var bättre, vilket senare visade sig vara helt fel. Hade vi tagit pendeln som jag trodde vi skulle ta hade vi sluppit allt slit och släp och onda axlar, armar och totalt trötta ben. Farre, som stationsvärden hette, var en liten pärla. När han förstod att det var blå linje vi skulle ta så sa han att det nog var bäst att han visade oss vägen. VILKEN JÄKLA TUR!!! Annars hade vi väl fortfarande irrat runt på Stockholm C och irrat oss runt efter blå linje!!! För så krångligt var det att komma dit. 4 våningar ner!!! I katakomberna alltså. Vi åkte hiss, rulltrappor, gångband, hiss, hiss.... och gick och gick och gick. Äntligen framme vid blå linje så var vi allihop totalt slut. Jag var så genomsvett att jag kände hur allt jag hade på mig klibbade intill kroppen. Och hjärtverksamheten gränsade till total kolaps. JAG ÄR FÖR GAMMAL FÖR SÅDANT HÄR!! Varför tog vi inte bara taxi direkt. Ja en sak skall ni alla veta - nästa gång BLIR DET TAXI. Ja så kom vi då äntligen på tunnelbanans blå linje, tackade Farre för all hjälp och krånglade oss in med allt vårt bagage sjönk vi ner i sätena och bara kände hur svetten rann i ansikte, längs ryggen och hoppades till Gud att vi inte hade långt att gå från t-banan till hotellet.
Jo det var det, långt att gå alltså. Återigen med allt vårt bagage tog vi oss till Kistagallerian och gick och gick och gick. Helt färdiga kom vi så småningom ut därifrån och fram till vårt hotel, Hotel Mr Chip. Väl där kom nästa chock. Hotellet hade fel inbokning. DET SAKNADES ETT RUM! Tror ni jag fick fnatt eller. Först ville dom inte erkänna att felet låg hos dom utan att jag gjort fel i min bokning men aj, aj, aj, där tog dom fel. Hade med mig mejlet med maejväxlingen mellan mig och hotellet. Där stod det tydligt att vi bokat 4 rum och inte 3. Dom hade dessutom bekräftat det på detta mejl. Men vad spelade det för roll. Det fanns inte ett enda rum att uppbringa förutom det som nu var bokat. Vad fasen gör man i detta läget. Jo, gillar läget och löser problemet så gott det går.
Anna-Lena och jag fick dela rum (jag hade som tur var bokat dubbelrum till mig för att kunna ha ett något större rum och samlas i efter mässan och gå igenom vad som var bra och vad vi kunde gjort annorlunda m.m.) och så löste sig sovfrågan. jag skulle tala med ansvarig på hotellet dagen efter (han fanns inte på plats just denna kväll) Upp på rummen med vårt bagage och sedan snabbt som attan till mässan. Återigen fullpackade (dock utan vårt eget bagage) travade vi så snabbt vi orkade till mässan. Jag visste att dom stängde mässan 20.00 och klockan var nu nästan halv åtta och vi behövde lite tid i alla fall att få upp rollupsen, ställa iordning disk och bord m.m. och lägga upp tidningarna i tidningsställen.
Så här såg det ut dagen efter när allt fungerade igen....om detta berättar jag i nästa kapitel!
Så kom vi in på mässan, hittade vår monter OCH INGA TIDNINGAR!!!! Nu kände jag lite av den där frustrationen blomma upp igen. Ringde hem till den person som skulle ordnat att tidningarna fanns på plats när vi kom och undrade vad som hänt. Som jag brukar säga, fel kan alla göra men just nu kändes det inte kul!!! Detta hade glömts bort men hon skulle ordna det det första hon gjorde på morgonen. Nu var övrigt i montern klart och vi drog oss hemåt till hotellet för en välbehövlig middag.
En snabb sväng till hotellrummet för att hänga av oss ytterkläderna och så ner till matsalen.
Fortsättning följer......
Kommentarer
Trackback
