livsdagboken

 

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Bloggkampanjen tillsammans med Apotek Hjärtat är en del av vår årliga kampanj ”För varenda unge”. Under en månad anstränger vi oss lite extra för att värva nya Världsföräldrar. Bland annat genom Humorgalan som sänds i TV4 den 1 maj kl 20.

..och då var det dags för Magnus att göra entré för andra dagen i rad ihop med Henna och Per som alltså inte kunde vara med på lördagen eftersom de planerat att åka till Elmiamässan ihop med goda vänner.

Jag planerade då att vi skulle äta plommonspäckad fläskkarré och när jag sa det trodde jag Per skulle få infarkt!!!! PåÅSKMATEN DÅ!!!!!!

Nemas problemas! Fram med förättstallrikar och så la vi upp mammas sill, dill- och pepparotssill, räkbomb, wasabirullarna med lite ingefära, kokta ägghalvor......och bröd. Ni skall veta att Per tog två rejäla sådana tallrikar och sedan åt han steken med kantarellsås och postatis och en massa geléer och tog även om här. En sak vill jag säga...det är fantastiskt roligt att laga mat till min och Håkans familj. Alla äter med så god aptit och då är det så otroligt mycket roligare att laga maten också!

Idag åkte vi iväg till vår älskade Charlotte och lämnade över lite grand också...hon som vi, är ju galen i pepparot så både wasabirullen och pepparotssillen ville jag hon skulle få plus lite annat.

Så nu mina vänner är faktiskt nästan all mat uppäten. Lite skall jag ha till lunch på jobbet men inte blev det något att kasta!!! UNDERBART!

Så lite bilder från Påskdagen:

Håkan berättar om skivan med de första stegen på månen. Den är han lite extra stolt över att äga faktiskt och Magnus tyckte i alla fall också att det var lite fräckt!

 

 

En kärlekstörstande katt får all omvårdnad och kärlek som finns av kattälskaren Henna.

Nu har vi firat helg i 4 dagar. Har varit fantastiskt roligt och barnen har kommit olika dagar p.g.a. bilmässa i Stockholm.
Långfredagen var vi faktiskt helt själva och hela dagen gick till inköp och matlagning. Inköpet är ok men upplockningen är urtråkig. Dessutom får jag sådant där tryck över axlarna att jag måste städa ur och organisera i kylen innan jag kan sätta in allt nyinköpt. Allt tar så mycket längre tid men å andra sidan vet jag sedan exakt vad jag har och var jag har det.

Ja, ja nu fixade detta till sig och sedan lagade jag mat i 6 timmar!!!! Några kanske säger "du är inte klok" men ni förstår...ställ mig vid spisen med en massa bra råvaror och sedan är jag lycklig!!! Så är det nu bara.

Vad det blev, jo bilderna ser ni här, recepten skall jag skriva ner på en annan bloggsida senare!

På påskafton var det Erik och Joanna, Magnus och Johan ochså Håkan och jag förstås. Vi t.o.m. kunde tända upp vår lilla eld i trädgården tack vare gott väder och lite vind.

Senare på kvällen var vi hos grannen och såg deras enorma påskbrasa. En fantastiskt härlig påskafton.

Här kommer lite bilder:



Påskmenyn somdessutom innefattade heta saffranskryddade kycklingklubbor samt så klart Janssons Frestelse!

Från vänster till höger: Erik, Joanna, Magnus, Johan och Håkan.

Och så lite eldning!

 

 

....alla dom som inte finns här hos oss längre! Låg i morse och fick en så stark längtan efter min pappa. Han som var mitt allt, min trygghet och min glädje. Bara pappa fanns så var allt perfekt. När han dog, helt utan förvarning, så trodde jag att min värld skulle totalrasa. Det gjorde den nu till stora delar också men man går ju trots alla sorger, vidare i livet.

Jag tänker på min bror som också lämnade oss knall och fall. Han var bara 24 år när han dog. Pappa var 59 år. Dessa två saknar jag ofta. Min lillebror och jag var väldigt nära varandra och det kändes på något sätt som om alla dom jag älskade mest av allt sa adjö, adjö!!!

Min syster lämnade det här jordelivet när hon var 39 år! Hon mådde däremot inte alls bra. Åkte ut och in på rehab både för alkohol- och tablettmisbruk och kom ut varje gång som en helt ny människa. Det varade tyvärr aldrig länge, snart var hon tillbaka igen där hon dövade ångesten med droger! Så en kväll orkade hon inte mer, tog en överdos och kroppen kolapsade.

Min mamma levde fram till 1982, hon blev 69 år! Stackars, stackars mamma, hennes kropp var slut och hon orkade inte mer. Efter att pappa dött 1970 så träffade hon en ny man 1979. 1980 flyttade de tillsammans och 2 månader sedan dog han i en hjärtinfarkt. Mamma orkade inte mer. 1,5 år efter att han dött fick mamma en hjärnblödning och efter 3 dygn i koma så lämnade hon oss helt.

Tänk att få ha mina försäldrar, min bror och syster här och fira påsk!!! En enda gång bara. Krama om dom och tala om hur mycket jag saknar dom. Få visa dom hur jag har det idag, att jag mår så otroligt bra och lever ett så underbart liv tillsammans med min Håkan. Att få berätta om hur bra det går för alla sönerna och deras respektive flickor. Skratta år hur lik jag är min mamma, mer och mer för varje år.

Ja nu går ju inte det så klart, kanske ser dom uppe i sin himmel och följer sin dotter/syster och hennes telningar.

Kanske är det därför som jag har så stort behov av min familj och att få umgås ofta, ofta. Att få kramas, tala om hur mycket jag älskar dom, ge dom allt det som mina inte hann att ge mig. Ja, kanske är det så.

Och nu skall jag ha de mina och Håkans son och flickvän här idag. Imorgon kommer Per och Henna som inte kunde komma idag eftersom det är bilmässa i Jönköping och dom skall ner med några kompisar. Stefan och Michaela får jag vänta med att krama tills jag kommer dit den 25:e.

Och så skall jag krama de mina som inte är här, i tankarna!

......på några rödtottar och en svarttott!!! Inte haft någon sladd i stan varför jag heller inte kunnat lägga ut dom. Men här är de i alla fall.

Härliga bilder från första advent förra året. Detta var taget första advent i lägenheten! Resten av julen firades så klart i Stugan och bilder från detta har jag ju redan lagt upp här tidigare.

Älskade Charlotte och Magnus

 

-Jag förstår inte att det inte vänder, sa Håkan igår. Känner mig inte ett dugg bättre trots att det gått snart två veckor av konstanta förkylnings-symtom. Hur länge skall det hålla på????? har det blivit ett konstant tillstånd????

Och jag kan bara hålla med. Jag har dessutom ont i hela bålen. Ingen feber men öm-ont-värk, om någon förstår vad jag menar!

Har tack och lov inte Håkans hosta men det är tjockt, tjockt, tjockt bakom panna och näsa och i halsen.

Varit hemma nästan hela veckan och jag kan inte påstå att det känns som det har vänt. Fast det har det kanske. Det där tjocka som nu inte kommer ut så lätt eller hostas upp så lätt är kanske ett tecken på att nu har vi kommit till detta stadiet och snart mår du bättre.

Ja, ja, jag har helgen på mig. Blir det gott ute skall jag linda in mig i tjock jacka och filt och låta solen värma kropp och själ. Har en massa att göra på jobbet så jag behöver komma in på måndag!!!

Nu skall jag marchera ut till ingefärsjuicen (inflamationshämmande) och en msk olivolja för raspig hals. Tips på facebook från goa vänner! Och min ständiga följeslagare - LIPSYLEN!

....över en massa saker! Klockan är snart 06,00 på morgonen, jag har varit vaken sedan 03,30 ungefär (förkylningen gör sig påmind som mest runt denna tiden) och jag kan inte sova och då förstår ni, då börjar jag fundera.

Inga allvarliga funderingar (som liv och död eller religösa dubier m.m.), nej jag funderar över sånt som andra kanske aldrig funderar över, t.ex varför uttryck som "full som en alika" egentligen har sitt ursprung.

Och då förstår ni MÅSTE jag ta reda på det och då "googlar" jag och se ni nu VET jag varför man säger så om personer som varit mer än måttligt berusade. Här är förklaringen enligt ordbruket.com:

Fyllkaja eller full som en alika

Den fågel som i större delen av landet kallas "kaja", heter i Skåne, Halland och Blekinge "alika". Detta namn anses komma från "Ale"- ett namn på en kvinna i en djurfabel som uppträdde i en fågelkropp. Kaja är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord, som alltså försöker beskriva dess läte. Släktingarna kråka, korp och skata bär också på onomatopoetiska namn.

Men varför "fyllkaja"? Jo, kajan har alltid ansetts vara begiven på mäsk som blev en restprodukt vid de gamla bryggerierna. Ofta såg man kajor vingla omkring runt mäskhögarna alldeles packade.

Dessutom förekom förr att man roade sig med att berusa kajor, eller alikor, avsiktligen. Detta gjorde man genom att mata dem med bröd som var doppat i brännvin. Att beskåda dessa riktiga "fyllkajor" ansågs som ett verkligt nöje.

En annan fågel, trasten, ansågs förr vara särskilt lockad av vin. På franska säger man också: "full som en trast". Carl von Linné berättar på 1700-talet om en trast. Den var tämjd av en värdshusvärd och sprang omkring på borden och drack ur glasen. Den drack så mycket vin att den blev skallig, skriver Linné.

Och Carl Michael Bellman skaldade:

"Skådom här en Bachi kaja som i Sodoms portar står."

Staffan Hammerman

 

Ja så har jag lagt till ännu ett icke nödvändigt vetande till min mänskliga hårddisk. Och antagligen tryckt ut något annat klart viktigare för att detta skall få plats. Så när jag sitter på hemmet, tänk vad mycket oviktigt vetande jag då kan förmedla.....allt det viktiga har jag då tappat bort!!!

Det finns olika visor, sånger, olika musikstycken som vi på olika sätt fastnar för. Det kan bero på en händelse, ett skede i ens liv som gör att den betyder extra mycket, eller kanske bara för att den en gång satte sig på grund av kombinationen musik och text. Så är det med denna visa för mig. Texten är nästa gjord för mig med tanke på hur jag har det idag och musiken liksom bara faller in i själen och gör mig bara så harmonisk och glad. Vilken sida, sång, musik har satt spår hos dig???

Mitt eget land

Text: Beppe Wolgers
Musik: Olle Adolphsson

Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är nog dum.

 

Man säjer, att ensam är fri,
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi,
och jorden får blommande marker,
och nätterna skimrar av bloss,
bara för oss…

 

 

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och allting vi vill ge till andra,
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer,
allt jag äger och allt jag har,
och den rädsla, som alla gömmer,
på den är din hand ett svar.

Jag vet, att det finns en raket,
som flög till en främmande himmel,
men säj mej en enda planet
som jorden, för den ger mej svindel!
Och därför så stannar jag kvar,
jag vet jag har…

 

…liksom du någon plats på jorden,
som jag kallar mitt eget land,
det är svårt att få tag på orden,
men du vet, hur det känns ibland.
När man känner, att allt är nära,
och att allt finns en mening i.
Ska det vara så svårt att lära,
det att mänskorna – det är vi…

 

…har du hört någon gång musiken,
när jag fattar helt lätt din hand,
och i världen omkring finns riken,
men de är alla samma land.


Att sedan Öyvind Lyslo spelar upp denna på ett så himmelskt sätt gör ju inte att jag älskar den mindre!!!!!

Dessa förkylningar.

Ack, dessa förkylningar
som härjar bland oss människor
man hostar och nyser
näsan droppar.
Näsduksfabrikanter gör en bra affär.

 

Ack, dessa förkylningar
som gör att man tappar rösten.
halsen känns öm, huvudet sprängs
man tar en värktablett
och en halstablett.
Läkemedelsfabrikanter gör en bra affär.

 

Ack, dessa förkylningar
man smittar vänner och kolleger
som i sin tur hostar och nyser
har droppande näsor och ömma halsar.
De tar en hals och värktablett
snyter sig i en pappersnäsduk

Näsduksfabrikanten gör en bra affär
läkemedelsfabrikanten gör en bra affär.
Men det gör inte sjukkassan.

 

Dikt av Wilhelmina Schedin (hon har egenhemsida med en massa fina dikter bl.a. denna http://www.acc.umu.se/~wschedin/dikt.html)

Ja mina kära vänner, nu är jag riktigt förkylder jag! Näsan är en hopplöst rinnande kran (går inte att stänga av), halsen raspar konstant vid varje sväljreflex, huvudet känns som en ovanligt tung lerboll och innanför pannbenet ner mot näsbenet samlas allt elände i en tjock massa som hindrar sömnen från att vara ljudfri och därmed sömn i längre intervaller än i bästa fall 2 timmar åt gången.

"Älskade Håkan du snarkar, vänd på dig"! "Tinna älsklingen du snarkar, kan du vända på dig"! Ja så håller vi på för vi har nämligt satt oss i den icke alls så ovanliga situationen att vi är rejält förkylda bägge två. Håkan hostar så man tror han skall hosta upp hela lungsäcken med allt vad där tillhör. Hos mig kommer allt näsvägen!!!

Ja, så ni förstår - här är det tungt värre. Med all respekt för att Håkan dessutom tycker att han är sjukast så visst BORDE väl jag ta hand om honom!!!! Fast det tycker inte jag. Så vi tar mest hand om oss själva och så klappar vi om varandra lite då och då och har en lite stund av "tycker syn om dig"-stund!

Skall bli fint väder imorgon, då skall jag palta på mig och lägga mig utanför i solstolen och lapa massa, massa sol! Det hjälper mot trötta sjuka kroppar och rinnande näsor (föresten var kommer allt ifrån. Jag snyter mig och snyter mig och det tar som sagt aldrig slut. Borde snart inte ha någon vätska i kroppen kvar).

Detta skall föreställa en hästnysning!!!!!

Nä, så klart skojade jag bara, Håkan är egentligen utan skuld, däremot virusbakterierna som sätter min kropp ur funktion som har vandrat "från den ena till den andra...." (ni vet, "denna ringen den skall vandra..."). Känner mig just nu som ett "utskitigt äpplemos"... knepigt uttryck egentligen men det menas väl att man inte har ett dugg ork. Det är precis så jag känner mig.

Har varit med på besiktningen av Michaela och Stefans lägenhet och lämnat över nycklar. När jag var där och väntade på att "charmtrollet Roger" skulle bli klar med sin besiktning, så kände jag bara...."snälla en stol, jag ger 500 kr för en stol...". Men det fanns ingen stol. Så jag satte mig på fönsterbrädan.

Allt gick väl, nu är jag hemma, har tagit 2 Treo, huvudet värker, kroppen värker, undrar om jag är vaken till "Halv åtta hos mig"!!! Köpt Thaimat...pad chai-någonting...nä det hette inte så men något liknande. Ingen av oss orkar laga till något idag och den som känner mig VET att om inte jag orkar laga mat då är det fara på färde!!! Nja, bara det att jag inte har någon matlust och därmed ingen lust att laga...matlust - lustmat!

Klockan är 17,30...känns som 21,30!!!!

Älskar att vakna i Stugan dessa mornar när solen börja klättra över horisonten, fåglarna har börjat sin morgonsång och allt är för övrigt fullkomligt tyst och stilla. Min själ fullständigt lägger sig till ro, alla nerver hittar en lugn plats och jag går runt och bara njuter och ler. Önskar morgonen kunde förlängas flera timar. Dessa tysta stunder är guld värda.



Kommer att bli så fint, så fint. Det kliar i mina fingrar och jag längtar så enormt till att få ta på mig arbetsbyxorna och förse mig med hanskar, spade och och kratta.

Potatisen ligger redan på groning i fönstret. Fler sorter skall det bli. Skall även lägga ut jordärtskockorna så att vi får lite groddar innan de skall ner i jorden. Sålådorna är tvättade och klara och nu skall jag kolla in vilka utav frösorterna jag kan förgro redan nu.

Nej nu skall jag ut till Håkan och som har börjat elda slänten!

Fick finbesök igår. Jonas, Anki och charmtrollet Jamie var här. Fick i princip en hel dag ihop. Dom kom kl 11 AM och åkte vid 7-tiden PM (eller något ditåt, kollade inte klockan).

Först hade vi lite brunch med pannkakor och smothie och lite annat. Vi hade tagit fram stora billådan till Jamie och snacka om lycklig kille. Till slut SATT han i lådan och plockade upp bilarna. Och så snackade han och så pussades han (när man bad om puss alltså) och så skrattade han. 

Sedan tog vi en biltur runtom här i området. Först ut var Tofta Herrgård och stallet med alla islandshästarna. Det var bara 5 hästar inne, alla var ute i blötsörjan. Men Jamie var så nöjd ändå. Skräckblandad glädje kan vi säga att han hade, vågade inte ända fram att klappa hästen trots pappas trygga famn.


Sedan körde vi runt lite medans en liten herre somnade i sin bilstol. Åkte ner till Kovikshamn och sedan ner till vår lilla hamn och visade mitt "gamla" hus och lite till.

Väl hemma igen var snart nyvakna Jamie en teaterapa av Guds nåde. Han satte sig i stolen precis som pappa och skrattade med hela kroppen. Han dansade till bamselåtar, han var trummis i värsta rockbandet och han lekte tittut bakom stolsryggen. 

Jag lagade middag mellan gapskratten och när jag återfått några av rockstjärnans trumset. Middagen som bestod av köttbullar med potatismos och sås och lingonsylt åt han däremot med andligt tystnad. Åt och åt! Ja han hade ju inte ätit så mycket innan (en smörgås vi brunchen och så åt han nästan bara grädden till pannkakorna...lite popcorn innan maten..så ja, han VAR HUNGRIG). 


Denna underbara gosse och dessa fantastiska föräldrar. Jonas har ju alltid varit en av mina favoriter och Anki, ja vem kan inte tycka om denna mjuka, goa tjej. Vi pratade en massa under dagen och jag måste faktiskt säga, en sådan helt underbar lördag det blev. Snacka om en priviligerad mamma Tinna!!!!

Detta kommer vi snart att göra om igen. Och tänk när sommaren kommer.....då mina vänner, då blir det dessutom havsbad för hela familjen och grill i Stugan efteråt.

....att vår kropp är så olik på olika ställen? Låter det konstigt? Jag skall förklara vad jag menar.

Varje kväll när jag går till sängs lägger jag mig automatik på höger sida. Varför???
Min högersida är alltid den jag hamnar på och det är så jag vill ligga om jag skall ligga riktigt gott.

Ligger jag på rygg så lägger jag alltid höger ben över det andra. Varför vill jag överhuvudtaget alltid lägga ett ben över det andra när jag vilar i ryggläge?

Skall jag gå upp för en trappa tar jag alltid höger fot först. Varför?

Kanske det har med att man är högerhänt. Är det då precis tvärtom för vänsterhänta?

En sak till;

Varför fryser man mer om magen än ryggen?

Varför fryser man mer om händerna än ansiktet?

Huden är precis lika tunn och känslig för övrigt så vad gör att man är mindre känslig på vissa ställen än andra?


Sådant kan jag fundera över och så tänker jag, men Tinna, bry dig inte, det är vad det är! Men se så lätt är det nu inte för mitt lilla huvud. Jag måste VETA och jag måste FÖRSTÅ!!!

Så nu tänker jag ta reda på detta. Är det någon som vet, skicka då förklaringen till mig så slipper jag forska om detta.

Hur gör man för att klippa navelsträngen? Går det att verkligen göra sig fri från sina otroliga moderskänslor och därmed klippa denna så vitt omtalade navelsträng.

Jag hör så ofta när man talar om relation barn visa försäldrar -Ja men för Herrns skull, klipp navelsträngen!
Jo ni alla kloka människor, det skulle jag viljat göra många, många gånger men ser DET GÅR INTE!!!!!

Jag älskar mina barn så otroligt vansinnigt mycket, bryr mig så vansinnigt otroligt mycket och oroar mig så van....ja ni förstår.

Jag kommer ALDRIG, ALDRIG att kunna släppa denna roll att vara mamma med ansvar för dessa telningar vad som än händer. Jag vänder mig ut och in om det behövs. Jag ger mer kraft än jag egentligen har. Jag säger att jag kan fast jag kanske egentligen borde sagt nej. Ja, jag vet... jag får fler som säger -Men Tinna, du måste säga ifrån.

Ja men det gör jag väl, ibland. Inte så att jag inte finns där om dom behöver mig men ibland så säger jag faktiskt att -Nej det fungerar faktiskt inte nu. Jo då, jag lovar, det HAR hänt.

"En gång mamma, alltid mamma"

Varför är många mammor så himla mammiga? Är våra barn ALLT?

Nej, våra barn är inte allt men de betyder allt. För mig utan mina barn vore en tillvaro så trist, så trist. För mig utan mina barn så skulle jag varit en mycket sämre människa.

Jag är en älskande mamma, som älskar utan att kräva att få något i retur. Vilket resulterar i att jag får så mycket i retur så det ibland bara svämmar över.

Ja, jag älskar mina barn men jag har också ett liv utanför mina barn. Som jag är väldigt, väldigt rädd om. Mitt liv med Håkan som ger så mycket av det som SKALL finnas tillsammans med livet med mina barn.

Livet med min förra man gav inte detta "tillskott" av kärlek och gemenskap. Det livet vill jag inte ha tillbaka för allt smör i Småland. Det livet VAR BARA MINA BARN.

Det är det faktiskt inte idag. Idag har jag också ett annat helt fantastiskt liv. Men, men, till syvendes och sist så är det barnen som står så högt på listan att det tar några tomrader innan det kommer något annat. Så är det nu bara med mig.

Och nu har ett av barnen bestämt sig för att flytta utomlands. Tillsammans med sin älskade fästmö. Och jag min dumma strut har hjälpt dom att få detta att gå i lås.

Det har gjort så ont, så ont, så ont. Aha, nu vet jag....det är detta som händer när man äntligen klipper navelsträngen????

Nej, det är det inte, den osynliga navelsträngen går ALDRIG att klippa av. Jag är och förblir en obotlig älskande hönsmamma, curlingmamma, rescuemamma. Så är det bara och det får jag leva med.

Ibland får jag upprepa devisen många gånger: Morsan, det är bara att GILLA LÄGET!