Livsdagboken

Ja ni ser ju själva.......

Mer och mer och.....

....mer och.....

.......mer

Nu är det fullt på bordet. Än så länge är tallriken tom men inte länge till😉

Som vanligt hade vi många både mindre djupa och ibland även mer djupa samtal. Allvar blandat med skratt. Släktsamtalen kräver detta. 

Kära alla som läser detta, jag önskar ni alla kan ta tillvara er släkthistoria och er släkt med största kärlek och omtanke. Familjen är ändå det som står vår själ närmast, vad man än tycker om sin släkt. Blod är tjockare än vatten,  något jag fått erfara med en viss sorg, jag var inte familj!

Släkten är värst heter det ju, kanske så MEN det är ju ändå så att om vi bara kan lära oss kommunicera, prata med varandra, kompromissa, se det som "JAG kan göra för att göra saker och ting bättre" och inte bara skylla allt på "den/de andre/andra" så är jag övertygad om att det blir tillfälle till varm och kär gemenskap istället för splittring. 

Att jag fått tillbaka den gemenskapen, även där efter många års frånvaro (som varken berodde på mig eller barnen, det var andra krafter som såg till så att det blev så) med mina ack så älskade syskonbarn är en gåva jag lovar förvalta på det bästa sätt. 

Jag har ju dessutom fått min systers barnbarn som extragåva och deras moatjéer. 

Livet tar sina olika vändningar utan att förmedla i förväg vad som är på väg att hända och förvarna, både goda och mindre goda livssituationer. 

Jag om någon har fått lyckan åter i MÅNGFALD!

Nu kära vänner skall jag bara njuta av sista timmen denna kvällen, njuta av minnet av dessa dagar och sedan somna sött när temperaturen sjunkit något mer så att det blir lättare att sova!