Livsdagboken

......att man håller på att bli gammal....eller kanske i mångas ögon, redan är det.

 

Men jag måste ha svårt att fatta för jag tänker inte att jag är gammal, (hur man nu skall känna sig när man blir i denna åldern), inte förrän jag passerar spegeln!!! Samma chock varje gång !!!!!

 

I drömmarna är jag inte en dag över 30 år. Mina barn är fortfarande hemmaboende och klart mindre än de är i verkligheten. I drömmarna har jag fullt upp med vardagliga sysslor ihop med barnen!

 

Nu kanske ni tänker att "oj vad hon måste längta tillbaka till den tiden" men se det gör jag inte alls! Jag älskar dagens frihet där det bara handlar om mig och Håkan och vår tillvaro. Jag pysslar med det jag vill utan att behöva ha händerna fulla av allsköns saker som hör en småbarnsmamma till. Jag sover som en stock hela nätterna och det enda som kan störa min sömn är framförallt Ebbas snarkningar och i viss mån även Håkans (själv snarkar jag ALDRIG, inte vad jag hört i alla fall). Visst älskade jag det när det begav sig men det var då och jag är så nöjd att mitt liv idag ser ut som det gör.

Ibland undrar jag faktiskt hur i herrans namn man orkade!!!!

 

Men det är de där att hjärnan hinner liksom inte ikapp kroppen. Kommer ihåg min svärmor som sa precis likadant. Hon tyckte heller inte att hon var en dag över 30, och då var hon 70 år!

 

Det är bara den där förbaskade spegeln som avslöjar att hjärnan spelar mig ett spratt!

 

Men så länge hjärnan vill ha det så så är det helt okej med mig med. Kan sträcka mig till 35 men se där är det stopp. I hjärnkontoret alltså. Orken att göra allt jag gjorde då har kroppen sagt definitivt nej till. "Nu får du allt lugna dig lilla Tinna, allt det där du gjorde då känner jag absolut inte för idag. Däremot får du gärna hålla igång som du gör, det är bra för din hälsa"! Och min själ skulle jag vilja tillägga!

 

Ja visst är det där med åldrandet och kopplingen hjärna och kropp lite knepigt! Så länge kroppen ändå hänger med som den gör när hjärnan får sina idéer, är jag glad och tacksam.

 

Ja än hänger hon med, den där personen jag inte känner igen när jag passerar spegeln!