Att bli äldre, kapitel 1

Jag hävdar bestämt att det är helt okej att bli äldre....bara jag inte blir gammal.
 
Att bli äldre ger en massa positivt i livet.
 
Att bli gammal ger mig kryp i kroppen!!
 
Jag är äldre, med den äldre kvinnans alla erfarenheter, den äldre kvinnans samlade minnen som ger denna äldre kvinnan en massa nya möjligheter.
Jag är inte gammal, med en gammal kvinnas trångsynthet, gaggighet och framförallt - noll förståelse för de yngre generationerna!
 
Att bli äldre och ha hälsa, vitalitet, normal hjärnverksamhet och fortfarande lust till livet är en ynnest.
 
Ibland hör man människor säga - Tänk om jag hade varit så här vis när jag var ung!
 
Nej för bövelen - uj uj vad tråkigt jag då skulle haft!  Eller i alla fall inte lika roligt, det looovar jag!
 
Jag levde först singel tills jag var 23 år (i alla fall mer eller mindre) och sedan utan barn tills jag var 27 år. Alla dom åren skulle jag inte vilja ha ogjort - även om förlusten av min pappa och min bror och syster var fruktansvärt tragiska och fulla av så mycket sorg. Min pappas död var dessutom förknippat med så mycket oro och trauma att jag naturligtvis skulle vilja att det aldrig hänt.
Men det gjorde det och jag klarade det - om än med en till viss del sargad själ.
 
Men att få leva sitt liv som ungdom och som bara en ungdom kan, där livet kändes som det aldrig skulle kunna ta slut - är ju precis så det skall vara.
 
Det jag älskar idag skulle jag inte älskat då! Att hålla på med näst intill självförsörjning på grönt var inget som jag skulle uppskattat när jag var 20! Att sitta framför brasan i Stugan och njuta av att bläddra i en trädgårdsbok var inget jag skulle gjort då. Kokböcker - ja men absolut inte trädgårdsböcker. Att gå i skogen och bara njuta av stillheten, lukterna, suset i trädkronorna hade jag klarat av i MAX en halvtimma, sedan ville jag åter till bruset i staden.
 
Att lyssna på P1 som jag väldigt gärna gör idag (så länge det inte är "ring så tjatar vi lite....", nej det heter inte så men borde heta så) skulle inte ens komma på frågan. Att njuta av stillheten och tystnaden i Stugan, i lägenheten...njaeee, tror inte det. För mycket spring i benen på den tiden.
 
Så trots att jag egentligen är samma person så är jag ändå inte det. Med åldern förstärks vissa egenheter hos oss och vissa försvinner eller försvagas.
 
Tålamod hade jag också väldigt lite av som barn och ungdom. Det fick jag när jag fick barn.
Med barnen kom en ny fas in i livet - då hamnade mitt fokus på ett helt annat plan än tidigare. Ingenting var längre viktigare än dessa liv som var en del av mig! Mycket var viktigt men inte viktigare! Det är däremot en sak som fortfarande består - mina barn är alltid det absolut viktigaste i livet! Inget kan komma förbi det. Kanske nära men inte förbi!
 
Och idag sitter jag som en glad, tacksam, väldigt nöjd pensionär med en himla massa roliga saker runt om mig - som är så helt annorlunda än de saker jag roade och trivdes med när jag var ung!
Då var fokuset på helt andra saker. Pengar, jobb, karriär, fräcka kläder och en massa häftiga prylar.
Idag gör jag mig av med fler saker än jag köper in!
 
En stor skillnad är väl ändå att det har infunnit sig ett lugn i min kropp, en harmoni med mig själv, en uppskattning till mig själv som jag aldrig hade som ung. Jag behöver inte prestera för någon annan längre, behöver inte bevisa att jag duger, behöver inte strafflägga mig själv för minsta felsteg.

Jag har så lätt idag att förlåta mig själv, att tycka om mig själv och se mig själv som en riktigt bra människa - vilket jag inte hade lika lätt för när jag var yngre! Det gör ju också att man är mycket mer förstående och förlåtande mot andra.
 
Ja, för mig är det helt okej att bli äldre - bara jag inte blir gammal!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: [email protected]

Hej Tinna , sitter här ensam och tittar på en film ganska deprimerande egentligen handlar om en kvinna vars man misshandlar henne och hon försöker att fly.Lite lustigt det du skriver om att vara pensionär och inte bli gammal hur ska vi förbli som vi känner oss?min mamma fyller 92 år i maj i sitt sinne är hon fortfarande mellan 60-70 år fallrisken är stor men klackskorna åker aldrig av "varför ska jag ha stödstumpor och tofflor det är bara gamla kärrongar som har" jag tror man äg som man känner sig i sinnet oavsett ålder.Lite dravel från mig .Kram på dig.

Svar: Härlig mamma du har! Ja känner man sig inte äldre än att man kan ha klackskor på sig så är man inteheller äldre!! Underbart. Ge henne en kram från mig!
Tinna

2014-03-27 @ 22:51:58
Postat av: Satu

Härligt Tinna! <3 du e för go
Massa kramar

Svar: Det är du med min älskade Satu!!
Tinna

2014-03-28 @ 07:35:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0