Livsdagboken

....ja nu går det undan!

 

Det är konstigt det där med att tiden på något sätt går fortare och fortare ju närmare man kommer denna så magiska dag.

 

För min del är stressmomenten nästan helt borta, jag har blivit så vaaaaansinnigt klok med åren. Sedan har jag en väldigt klok sambo som stoppar mig redan i pratstadiet...Tinna är det där verkligen nödvändigt? Och se  det är det oftast inte.

 

Vissa saker MÅSTE jag få göra och det vet han. Han ler lite och säger inget men jag ser att han tänker!!! Julkorten MÅSTE jag få göra själv och de skall iväg senast den 16 december. Så är det bara. Pyntet har blivit mindre, även om Håkan fortfarande skakar på huvudet. Jag älskar julen och allt som hör till denna underbara helg men det behöver ju inte vara förälskelse i överdåd...om ni förstår vad jag menar.

 

Tänk vad jag höll på när alla barnen fortfarande bodde hemma. Hela vårt hus förvandlades till en tomtebostad. Det var tomtar och julsaker högt som lågt och långt in på sommaren kunde jag hitta en tomte som stått på något klurigt ställe och som jag missat när julen plockades bort!

 

Och snälla nån all mat som skulle fram på julbordet! Egen korv, egen pastej, eget bröd och kakor, egen snaps, egna sillinläggningar m.m., m.m.  Ett år hade jag t.o.m. köpt ett lättrökt grishuvud och dekorerat på tradionellt vis. När ungarna såg detta höll dom på att krevera! -Mamma, ta bort grishuvudet - det ser ju makabert ut!

Jag fick ta ut det och sätta det i garaget. Svärfar var däremot jätteglad och stod en bra stund i garaget och karvade ut det gottaste!

Julkalendrar som jag tillverkade själv och fyllde med små, små paket. Julgodis, pepparkakshus (som tar minst 2 timmar att tillverka), alla julslingor som skulle upp (oftast fick en hel del dessutom bytas ut för de inte fungerade längre), utegran som skulle inköpas och kläs med belysning, denna otroliga julstädning som jag fått i mig sedan barnsben som bara MÅSTE göras....... tänk idag blir jag trött bara jag tänker på det. Inte konstigt att man var trött på julafton!!! 

 

Och alla julklappar!!! jag hade listor på alla som skulle ha julklappar, vad de fått så det inte skulle bli någon orättvisa. Detta var ett stort stressmoment. Och alla paket skulle det rimmas på.

 

Detta har blivit mindre och mindre med åren. I år ger vi pengar till Cancerfonden istället och får dessutom chansen att vinna på lotterna. Något litet kommer ändå att läggas under granen men oj oj inget mot hur det var förr.

 

Sedan skall vi inte tala om juldagsmiddagen (med grönkålssoppa och lutfisk) och annandagen (med hela mormor Signes tradtion där sill och egenkryddad nubbe till förrätt, harstek med alla tillbehör till varmrätt och egna inlagda ingefärspäron till dessert). Ett år var vi 22 personer på denna middag. Fattar ni...22 personer. Jag stod ju för katten konstant i köket och lagade och lagade och lagade...

 

Fast om sanningen skall fram så gillade jag att ha det så. Då var man ung, vacker och hade en massa energi.

Idag är jag bara vacker....eller??? Ja, ja matlagningen är fortfarande min stora passsion så en hel del av detta gör jag ju fortfarande (fast inget grishuvud) och mycket blir fortfarande egen tillverkning  men det blir inte i sådana mängder och inte så oändligt många sorter som jag hade förr.

Och sedan de övriga dagarna tar vi det också betydligt lugnare. Grönkålssoppa finns alltid på juldagen och lite lutfisk men nu är det klart färre kring bordet och annandagens julhare har vi bytt ut till dansk fläskstek med alla tillbehör till. Klart enklare och minst lika gott. Och inte blir vi 22 vid bordet heller. Och städningen...ja lite mer görs ju som putsa kopparkannorna, mässingsstakarna men för övrigt inte mer än vanlig fredagsstädning!

 

Ja med tiden har allt blivit betydligt lugnare och tänk, det blir julafton, juldag och annandag ändå. Med en tomtemor som är helt utan julstress och njuter av att få ha det så här på ålderns höst.

 

Och det önskar jag er alla också, en stressfri och härlig