Livsdagboken

att vi är hundvakter för Fabian några dagar igen. Denne goa, fantastiska hund som ALDRIG springer bort från oss, rymde igår. Mitt hjärta befann sig någonstans uppe i halsgropen där det slog ungefär 120 slag i minuten!!! Jädra hund. Vi ropade, ropade, letade, letade men ingen hund. Till slut tog jag bilen och började leta. Jag åkte ner mot havet och tänkte kolla nere vid vattnet men trodde inte han gått så långt. Nja, inte SÅÅÅ långt men näst intill. Han var på väg upp till Toftåsen 8. Han blev så glad när jag ropade och sprang med viftande svans fram till mig och hoppade glatt och tacksamt upp i skuffen. han var rejält trött. han måste ha sprungit mer eller mindre hela biten. Denna stora hund som man faktiskt kan se att han börjar bli lite gammal. Han har inte samma ork längre som förr. Om han var glad så var jag ännu gladare. Numera är han faktiskt bunden. Vågar inte chansa mer... alla dessa badjä....ar som kör långt över begärd hastighet här och store Fabian som lufsar helt i sina egna tankar och dofter. Usch och fy... men han kom hem igen. Det blev extra gott tillägg till hundfodret till middag - kokta kycklingmagar. Smaskens sa både Ebba och Fabian. Till frukost hade dom fått överbliven Hälleflundra som tillägg. Gott det med. Idag var det vanligt torrfoder till frukost - då äter dom inte upp kan jag säga. Håkan skall köpa med sig kyckling som jag skall koka så dom får till middag. Fabian får bara köttet och Ebba lite av skrovet också. Nä, det går ingen nöd på någon av dom. Så blir det tur uppe i bergen senare i em när värmen lagt sig lite.

Fabolito tog en rejäl eftermiddagslur efter den springturen