Jag älskar dig till 80, kanske t.o.m. 90 %

 
Hörde en intervju på radion häromdagen med en föreläsare som pratade om hur vi tar hand om oss själva och varandra. Hur vi tar hand om våra relationer! Det var så mycket som han sa som jag känner igen, vartenda ord!
 
Har väl alltid varit rätt positiv och generös i mitt umgänge med andra men visst har jag också haft egenheter som helt försvunnit idag. Egenheter som jag insett är så negativa, allra mest för mig själv!
 
Hur många gånger ser vi t.ex. inte problemen före lösningarna, Hur många gånger ser vi inte olikheterna hos vår partner och kan reta ihjäl oss på detta. Hur många gånger har vi inte sagt "om bara du gjorde så och så så hade vi haft det mycket enklare i våra liv". Hur många gånger ser vi inte hur stor del motparten har i grälet och inte vår egen.
 
Att se lösning istället för problem har jag alltid gjort, det fick jag i modersmjölken, däremot var det väl sällan som jag såg mitt eget bidrag i de "diskussioner" som uppstod, såg olikheterna som en nackdel....visst gjorde jag det.
 
Idag, med ålderns vishet, med livets ganska tuffa skola, så ser jag helt annorlunda på mitt liv, mitt umgänge både med familjen, min älskade Håkan och med mina vänner, på ett helt annorlunda sätt.
Idag ser jag våra olikheter som en del av acceptansen hos varandra. Många av olikheterna har jag även vänt till fördelar och en del som sagt, har jag accepterat.
 
I mitt liv idag finns det dessutom inget som heter MÅSTE!
Tiden när barnen var små, jag jobbade i gemensamma företaget, var i full ruljans med barnens läxor, aktiviteter,  mat och matinköp, middagar och festligheter som skulle fixas...då hade jag så många MÅSTEN så till slut orkade inte min kropp med längre. Den helt enkelt la av, kollapsade och ordet MÅSTE blev som en svart vägg.
 
Några MÅSTEN finns inte! Har aldrig funnits. Ett otroligt dumt ord, om jag får säga vad jag tycker!
Såklart säger du, visst finns det MÅSTEN.
Nej säger jag - finns inga MÅSTEN.
Ja men du, jag måste ju äta!
Nej det behöver du inte!
Jamen då dör jag ju om jag inte äter.
Ja, det gör du, men du MÅSTE inte äta. Du väljer själv vad du VILL göra.
 
Numera VILL jag! Idag tänker jag faktiskt dammsuga för jag VILL ha lite mindre hundhår på golven men jag MÅSTE inte. De kan få ligga kvar om jag inte VILL dammsuga till en annan dag men tycker jag hundhåren besvärar mig ja då bestämmer jag mig för att jag vill faktiskt göra detta idag.
Ganska enkelt egentligen.
Och det märkliga uppstår, att man faktiskt börjar tycka en hel del av det man tidigare satte MÅSTE framför, nu helt plötsligt blivit lustfyllt!
 
Jag MÅSTE inte heller älska min man till 100 %! Klart jag VILL älska honom till 100 %. Men jag MÅSTE inte. Det gör jag inte heller! Jag älskar honom till 90 %, resterande 10 % accepterar jag, precis som han accepterar , troligen 20 % (eller mer...), med mig!
 
Ju mer vi accepterar varandras olikheter, desto mindre tjafs får vi och tänk så himla mycket enklare livet blir då!
 
Så älskade Håkan, jag älskar dig till 90 %, resterande 10 % accepterar jag!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0