Livsdagboken

Satt och rotade i mina fotolådor och tänkte få någon ordning och reda i alla dessa tre (3!) flyttkartonger med foton. Så många minnen som dyker upp när jag ser gamla bilder på barnen och minns saker jag nästan glömt.

 

Hittade också en hel del brev som satte igång så många känslor. Älskade goaste familj, föräldrar, syskon, varför försvann nästan allihop så tidigt? Jag får en knut i magen, ett knytnävsslag en sorg som faller över mig som ett tungt täcke.

 

Men kära nån har jag inte bearbetat allt detta färdigt nu? Till stora delar har jag så klart gjort det men kanske inte allt. Har inte haft tid att göra det tidigare. Jag har på något sätt inte sorterat det. Har förträngt så mycket som kommer upp i brev, foton, minnessaker (som också finns i en av lådorna). Bestämde mig för att jag nu skall göra den där sorteringen, scanna, skriva och göra min egen bok med bilder som skall rensa och rena och få min historia färdigskriven och därmed färdigbearbetad. Numera finns det ju flera företag som låter oss få göra våra egna böcker i få exemplar med både bilder och text. Hittat så många kort som jag känner borde finnas kvar för  de som blir efter mig, för allt det jag inte hunnit berätta för de mina under dessa år. Här finns en hel sjö av gulkorn att ta vara på.

 

Av all denna sorg och saknad skall det bli en massa glädje som skall förtränga sorgen men inte saknaden. Saknaden vill jag sedan ha med ett leende på läpparna. Så skall saknaden kännas! Och så skall jag se till att den blir!

 

Härligt projekt jag har framför mig!