Livsdagboken

 

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Bloggkampanjen tillsammans med Apotek Hjärtat är en del av vår årliga kampanj ”För varenda unge”. Under en månad anstränger vi oss lite extra för att värva nya Världsföräldrar. Bland annat genom Humorgalan som sänds i TV4 den 1 maj kl 20.

..och då var det dags för Magnus att göra entré för andra dagen i rad ihop med Henna och Per som alltså inte kunde vara med på lördagen eftersom de planerat att åka till Elmiamässan ihop med goda vänner.

Jag planerade då att vi skulle äta plommonspäckad fläskkarré och när jag sa det trodde jag Per skulle få infarkt!!!! PåÅSKMATEN DÅ!!!!!!

Nemas problemas! Fram med förättstallrikar och så la vi upp mammas sill, dill- och pepparotssill, räkbomb, wasabirullarna med lite ingefära, kokta ägghalvor......och bröd. Ni skall veta att Per tog två rejäla sådana tallrikar och sedan åt han steken med kantarellsås och postatis och en massa geléer och tog även om här. En sak vill jag säga...det är fantastiskt roligt att laga mat till min och Håkans familj. Alla äter med så god aptit och då är det så otroligt mycket roligare att laga maten också!

Idag åkte vi iväg till vår älskade Charlotte och lämnade över lite grand också...hon som vi, är ju galen i pepparot så både wasabirullen och pepparotssillen ville jag hon skulle få plus lite annat.

Så nu mina vänner är faktiskt nästan all mat uppäten. Lite skall jag ha till lunch på jobbet men inte blev det något att kasta!!! UNDERBART!

Så lite bilder från Påskdagen:

Håkan berättar om skivan med de första stegen på månen. Den är han lite extra stolt över att äga faktiskt och Magnus tyckte i alla fall också att det var lite fräckt!

 

 

En kärlekstörstande katt får all omvårdnad och kärlek som finns av kattälskaren Henna.

Nu har vi firat helg i 4 dagar. Har varit fantastiskt roligt och barnen har kommit olika dagar p.g.a. bilmässa i Stockholm.
Långfredagen var vi faktiskt helt själva och hela dagen gick till inköp och matlagning. Inköpet är ok men upplockningen är urtråkig. Dessutom får jag sådant där tryck över axlarna att jag måste städa ur och organisera i kylen innan jag kan sätta in allt nyinköpt. Allt tar så mycket längre tid men å andra sidan vet jag sedan exakt vad jag har och var jag har det.

Ja, ja nu fixade detta till sig och sedan lagade jag mat i 6 timmar!!!! Några kanske säger "du är inte klok" men ni förstår...ställ mig vid spisen med en massa bra råvaror och sedan är jag lycklig!!! Så är det nu bara.

Vad det blev, jo bilderna ser ni här, recepten skall jag skriva ner på en annan bloggsida senare!

På påskafton var det Erik och Joanna, Magnus och Johan ochså Håkan och jag förstås. Vi t.o.m. kunde tända upp vår lilla eld i trädgården tack vare gott väder och lite vind.

Senare på kvällen var vi hos grannen och såg deras enorma påskbrasa. En fantastiskt härlig påskafton.

Här kommer lite bilder:



Påskmenyn somdessutom innefattade heta saffranskryddade kycklingklubbor samt så klart Janssons Frestelse!

Från vänster till höger: Erik, Joanna, Magnus, Johan och Håkan.

Och så lite eldning!

 

 

....alla dom som inte finns här hos oss längre! Låg i morse och fick en så stark längtan efter min pappa. Han som var mitt allt, min trygghet och min glädje. Bara pappa fanns så var allt perfekt. När han dog, helt utan förvarning, så trodde jag att min värld skulle totalrasa. Det gjorde den nu till stora delar också men man går ju trots alla sorger, vidare i livet.

Jag tänker på min bror som också lämnade oss knall och fall. Han var bara 24 år när han dog. Pappa var 59 år. Dessa två saknar jag ofta. Min lillebror och jag var väldigt nära varandra och det kändes på något sätt som om alla dom jag älskade mest av allt sa adjö, adjö!!!

Min syster lämnade det här jordelivet när hon var 39 år! Hon mådde däremot inte alls bra. Åkte ut och in på rehab både för alkohol- och tablettmisbruk och kom ut varje gång som en helt ny människa. Det varade tyvärr aldrig länge, snart var hon tillbaka igen där hon dövade ångesten med droger! Så en kväll orkade hon inte mer, tog en överdos och kroppen kolapsade.

Min mamma levde fram till 1982, hon blev 69 år! Stackars, stackars mamma, hennes kropp var slut och hon orkade inte mer. Efter att pappa dött 1970 så träffade hon en ny man 1979. 1980 flyttade de tillsammans och 2 månader sedan dog han i en hjärtinfarkt. Mamma orkade inte mer. 1,5 år efter att han dött fick mamma en hjärnblödning och efter 3 dygn i koma så lämnade hon oss helt.

Tänk att få ha mina försäldrar, min bror och syster här och fira påsk!!! En enda gång bara. Krama om dom och tala om hur mycket jag saknar dom. Få visa dom hur jag har det idag, att jag mår så otroligt bra och lever ett så underbart liv tillsammans med min Håkan. Att få berätta om hur bra det går för alla sönerna och deras respektive flickor. Skratta år hur lik jag är min mamma, mer och mer för varje år.

Ja nu går ju inte det så klart, kanske ser dom uppe i sin himmel och följer sin dotter/syster och hennes telningar.

Kanske är det därför som jag har så stort behov av min familj och att få umgås ofta, ofta. Att få kramas, tala om hur mycket jag älskar dom, ge dom allt det som mina inte hann att ge mig. Ja, kanske är det så.

Och nu skall jag ha de mina och Håkans son och flickvän här idag. Imorgon kommer Per och Henna som inte kunde komma idag eftersom det är bilmässa i Jönköping och dom skall ner med några kompisar. Stefan och Michaela får jag vänta med att krama tills jag kommer dit den 25:e.

Och så skall jag krama de mina som inte är här, i tankarna!