Saknaden efter Ebba

 
 
 
"Hur ska jag nånsin komma över dentta förbannade onda som är sorgen och saknaden efter Ebba"? Tankar som jag hade flera gånger de  första veckorna efter att hon fått somna in den 23 december 2016?
Hur ska jag klara att gå mina promenader utan henne?
När ska jag kunna tänka på henne utan att gråta, ibland floder.
När ska jag sluta höra henne gå över golvet, slicka sin päls, dra tunga suckar innan hon somnade? NÄR?
 
Idag gick jag första gången vår Näckrosdamms-promenad. I underbart solsken. Tänkte att någon gång måste bli den första.Med solglasögon hela vägen. Kändes som jag på något sätt kunde gömma mig bakom de mörka glasen från nyfikna blickar utifrån. För visst kom tårarna. Inte hela tiden, njöt också av solen, vår i luften och lekande barn i lekparken. Tårarna kom liksom i vågor, när vi passerade platser hon ALLTID skulle stanna, lukta och markera på. Hennes blick som skärptes intesivt och som fångade in hur många fåglar på dammen som möjligtvis kunde jagas (fast hon aldrig fick). Såg henne när hon plaskade i vattnet och gärna, gärna hade simmat ut till de simmande änderna. Hennes buslek när vi efter Näckrosdammen tagit oss fram till Gibraltargatan där hon mot slutet alltid skulle ha en stunds lek med att fånga kopplet, ett "hopp och studs" i några minuter. Hennes rus in i lägenheten till vattenskål och matskål (som jag alltid fyllde innan vi gick ut). Och sedan hennes förnöjda suck uppe i vår säng när hon lagt sig till rätta och somnade gott. När ska jag gå promenaden utan att sakna allt det där? NÄR?
 
Jag kommer aldrig sluta sakna henne, längta efter henne men jag vet ju av erfarenhet att sorgen blir lättare och tårarna färre allt efter att åren går. Men alla mina hundar, katter har en särskild plats i mitt hjärta och dom samsas om den platsen alldeles utmärkt. Där plockar jag fram dom ibland, pratar lite med dom och småler åt vissa minnen som vi har ihop.
Så lär det bli även med Ebba. så småningom. Jag vet det men just nu gör det fortfarande väldigt ont.
 
Flera har frågat om jag inte skall skaffa en ny hund. Som jag gjorde efter Frida när hon fick somna in 2005 och Ebba kom till mig en månad senare. NEJ, vi skall inte ha några nya djur, Djur innebär också ansvarstagande, bundenhet, och så småningom ännu en sorg.
"Ska ni inte skaffa en hund till som kan ersätta tomheten efter Ebba" En ny hund kan aldrig ersätta den förra, aldrig ta bort saknaden, sorgen. Att jag skaffade Ebba efter Frida var av två orsaker. Det ena var sällskapet som en hund ger. Jag bodde ensam i en sommarstuga som jag så småningom skulle riva och bygga nytt, jag kände att jag ville ha en ny vakthund som vaktade både mig och mitt hus. Men inte en ersättare för Frida för det går inte.
 
Saknaden efter Frida finns fortfarande i mitt hjärta, den mest fantastiska hund med så otroliga egenskaper och som jag älskade så och som älskade mig. En riktigt tuff hund med hjärtat på rätta stället. Klart jag fortfarande saknar henne.
 
Min allra  första hund Rasmus (jag var 8 år när han kom in i mitt liv), en mycket mycket klok Bostonterrier som jag avgudade och han mig. Klart jag saknar denna fantastiska hund som alltid också finns på sin särskilda plats i mitt hjärta.
 
Och Sixten, min älskade älskade mest fantastiska katt, där matte var hans allt.
Visst saknar jag dom och visst fäller jag då och då en tår men mest minns jag alla dessa otroliga djur med ett leende på läpparna, en värme och en glädje att jag varit förunnad att få ha dom i så många år tillsammans med mig.
 
Och så småningom kommer jag att göra precis likadant med Ebba, jag måste bara få ha min sorgetid och göra alla saker ett antal gånger utan henne och känna att det faktiskt fungerar alldeles utmärkt till slut!
 
Livet utan hund är både sorgligt och positivt. Jag kan göra så mycket mer nu när jag kan lämna lägenheten när som helst, hitta på nya saker runt omkring och känna en större frihet i stan. Det är plusset, resten får jag låta tiden ta hand om och se det är faktiskt tiden rätt bra på. Faktiskt!
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag kan bara säga att jag vet precis vad du menar. Det är som du säger en hund eller katt kan aldrig ersätta någon man har haft och älskat tidigare. Alla har sin speciella plats i hjärtat. Som tur är blir saknaden lättare med tiden, men man glömmer dem aldrig. Jag har mina stunder då jag sörjer Gordon otroligt mycket, då tänker jag på all den kärlek han gav alla och då menar jag verkligen alla det spelade ingen roll för honom om det var människa eller djur, han älskade alla lika mycket. Denna underbara hund😍🐕💝

2017-02-22 @ 12:56:23
Postat av: Anonym

Jag vet Tinna...... /Bjelkis

2017-02-22 @ 21:37:12
Postat av: Anonym

Jag vet Tinna...... /Bjelkis

2017-02-22 @ 21:37:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0