Livsdagboken

 

Jag läste någonstans att den som känner tacksamhet mår bättre - inte bara psykiskt utan även fysiskt! Att säga "tack" till någon eller några ger kroppen extra endorfin. Kan det vara så???

 

Jag är en positiv människa som hellre ser det ljusa i livet än svärtan. Jag har svårt att hantera personer som är mer negativa än positiva, som hellre ser det som är besvärligt och jobbigt än det som faktiskt är bra i deras liv. De använder oftast ordet "men" så fort något positivt kommer upp till ytan. Jo det är väl bra...MEN....

 

Varje kväll innan jag somnar så knäpper jag mina händer och tackar för allt positivt jag fått vara med om under dagen - ibland ber jag också om hjälp med något jag känner jag har svårt att hantera och jag får hjälp! 

Att framförallt få tacka innebär ju att jag tänker på just de positiva sakerna som följt mig under dagen vilket också gör att jag somnar så mycket lättare. Att få be om hjälp med det som känns svårt hjälper mig släppa detta och överlämna det till någon annan som jag vet inget annat vill än hjälpa mig med det som känns jobbigt.

 

Alla har ju inte den Gudstro som jag har men kan ändå känna samma tacksamhet till det goda här i livet.

 

Nu vet jag att många, många har det oerhört svårt och för dessa människor finns det inte så mycket att vara tacksamma över. Då måste det vara svårt att känna tacksamhet. Det har jag också full respekt för.

 

Måste ändå berätta om en kvinna som ofta står innanför dörrarna på CityGross i Kungälv och säljer Faktum. Jag köper nästan alltid tidningen av henne och har jag av någon anledning köpt av någon annan får hon ändå en peng av mig. Troligtvis är hon romsk och från Rumänien. En fantastisk kvinna som inte kan många ord på svenska mer än "tack så mycket, tack tack så mycket" och "hej" "hejdå". Jag kramar henne alltid och pussar hennes kind och hon pussar alltid min hand! En kvinna som jag alltid blir så berörd utav!

 

Sist frågade jag henne om hon skulle stå där närmare jul också men det förstod hon inte ett ord av! Så nej, hon förstår ingen svenska! Se denna kvinnas leende när hon står där timma efter timma med tidningen Faktum framför sig och hennes glittrande ögon - då blir jag alldeles varm inombords. Tänk att kunna känna tacksamhet trots den utsatta situation hon lever i. Jag känner en sådan kärlek till denna kvinna och önskar jag kunde samtala med henne!

 

Jag tror att hennes positiva livssyn hjälper henne i all det svårmod hon trots allt lever under.

 

Så ja, jag tror på det där med att tacksamhet ger oss en större möjlighet att leva ett liv med större livskvalitet. Ingen av oss går genom livet utan sorger, bekymmer och trauman av olika slag. Ingen åker genom livet som en räkmacka på ett silverfat - hur mycket pengar vi än har. Livet är fyllt av både sött och salt!

 

Jag har  vänner som verkligen haft det tufft i livet (och då menar jag verkligen tufft) som ändå alltid ser på livet med så stor glädje och positivitet och tacksamhet. De är en förebild för utrycket "låt aldrig backspegeln bli större än framrutan"!

 

Inte heller jag har åkt genom livet på den där räkmackan även om jag haft det otroligt bra jämfört med  många andra! Jag har flera förluster och sorger som fortfarande gör oerhört ont, flera besvikelser som tog lång tid att släppa, känt mig sviken och rejält förorättad - ja visst har jag det MEN jag har också fått så mycket av allt det där positiva. Kärlek, vänskap, stunder av fantastisk lycka och glädje!

 

Så jag tar med mig backspegeln med alla misstagen och vinsterna i mitt fortsatta liv framåt! Uppskattar min familj som det mest fantastiska jag åstadkommit - mina fyra helt fantastiska pojkar. Min älskade Håkan och det liv jag har med honom och vår hund och katter. Vår lägenhet i stan och Stugan på landet. Och känner oerhört stor tacksamhet!

 

Ingen vet vad framtiden har i sitt sköte - det enda jag vet är vad som sker och vad jag har just nu - så jag lever här och nu och låter morgondagens bekymmer vara till morgondagen och tar itu med detta när jag väl kommer dit!