Fabian - älskade, älskade hund!

 
I natt den 8 november lämnade du oss alla här på jorden!
 
Om du visste älskade Fabian vad vi alla sörjer dig, så många tårar som fällts för dig denna helg och så många tårar som kommer att fällas ett bra tag framåt, för att vi saknar dig så otroligt mycket.
 
Jag kommer ihåg dig som valp, i Sundhammar med en liten stickad kofta på dig. Din matte Satu trodde att du skulle frysa om du inte hade den på dig! Du var så vansinnigt söt och så väldigt, väldigt liten!
 
 
Så här liten har du varit en gång, i din stickade tröja med husses bror Per som gärna passade dig då och som nu de senaste två åren varit din husse nr två på heltid!
 
Om jag minns rätt så valdes du ut i valpkullen för du såg så lugn ut.....vilket ju visade sig sedan vara precis tvärtom!
 
Din granne de första åren, sedemera "min" Håkan, fick allt lära känna dig på det mer turbolenta sättet än det lugna! Du hann flytta halva möblemanget vid ett av dina besök inne i Stugan i ivern om att tala om "hej du Håkan - här är jag"! Håkan fick tag i dig och lämnade över dig till din husse med orden "kan det här vara DIN HUND Stefan".
 
Fast Håkan var aldrig riktigt arg - han hade också charmats av dig, du stora härliga vackra gråsvarta "odjur" som älskades av alla runt om dig och som du älskade tillbaka!
 
Kommer du ihåg de gånger du rymde från din gammelmatte på landet? Hur snabb du var på att på några sekunder bara försvinna. Du väntade in tills jag inte hade full uppmärksamhet, du var väldigt, väldigt duktig på det, och så smet du. Sedan måste du ha gjort ett startrace utan dess like för även om jag alldeles strax efter upptäckte att rymmaren var borta och sprang som en idiot ner till vägen för att se vart du sprungit (och jag kunde se en bra bit åt båda hållen) så var du puts väck!!!
Ja så var det att hoppa in i bilen och köra bort till hundägaren med två små Jack Russels, tikar, och försöka få hem dig. Man kan tycka att du är en bra korkad hund när du äter olämpliga saker som sockar m.m. men du var otroligt smart i andra lägen. När du hörde min bil komma då GÖMDE DU DIG!
Jag körde runt och ropade och letade - åkte ner till havet och letade och så fick jag ett samtal från dessa tikars matte som undrade varför jag inte tog med mig dig när jag var där (hon såg att jag kom från köksfönstret)! Hmmmm, du var alltså där när jag ropade men kom inte fram från ditt gömställe.....
 
Du var alltid förlåten sekunden efter att du hoppat upp i bilen - det gick inte att vara arg på dig. Jo föresten - när vi var ute på promenad. Jag och även Håkan, hade ALLTID handskar på oss vid dessa tillfällen. Det där med att gå fot var inte en av dina starkaste grenar i lydnadsträningen kan jag ju säga! Fick du upp en doft några meter från där du var så fullständigt flög du dit och en som flög efter - det var jag! Att hålla dig vid dessa tillfällena gick inte. Ja du Fabian, där kan vi klart säga, att det var hunden som gick ut med gammelmatte!
 
Fast du blev så mycket bättre på lite äldre dagar. Magnus fick dig allt att gå som den mest väluppfostrade hunden på denna jord, så nu även Per som t.o.m. går med dig utan koppel och du gick inte från hans sida även om ni mötte andra hundar! Så visst - du kunde om du bara ville.
 
Sedan har vi det där med mat Fabbe!!!!! Har du någonsin känt vad saker och ting smakat????? Din kompis Ebba är ju precis tvärtom dig - hon tar små bitar och tuggar ordentligt. Inte du inte!!! Allt skall ner i magen med största möjliga hastighet. Du hade blivit en vinnare ute i det vilda för ingen annan hade haft en chans att få i sig något innan du ätit dig mätt!!! Ebba hade nog svultit ihjäl. Det enda som du inte bara svalde i en bit var märgben - fast du fick alltid ut innanmätet långt före Ebba t.ex.
 
 
Här var du inte stor kära Fabian - märgbenet ser ju GIGANTISKT ut!
 

Nu på ålderns höst kunde vi alla se att du började bli lite gammal, lite krämpor här och där men annars så vid fantastisk vigör. Pigg och glad, ALLTID GLAD, ständigt viftandes på svansen, ofta snurrandes som en propeller men också fram och tillbaka som de flesta andra hundar.
 
Du är unik min älskade Fabolito, den finaste gossen i hela världen!! Du är så älskad och du skall veta att du är så saknad!
 
Njut nu däruppe i din hundhimmel, nu får du ju äta precis vad du vill och hur mycket du vill, springa runt med frisk kropp helt utan krämpor, flirta med alla vackra tikar, fisa utan att det stör någon känslig näsa, lukta på alla nya dofter, leka med dina gamla kompisar Frida och Frasse och bada i himlens alla vackraste sjö!
Och jag tror att du just nu har blivit medelpunkten i denna stora hundskara som alla ser vilken fantastisk individ du är och som kommer att älska dig precis lika mycket som vi alla här på jorden gör!
 
Jag älskar dig så - gammelmattes Fabolito!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0