Så var de älskade ungarna på väg!

Hur gör man för att klippa navelsträngen? Går det att verkligen göra sig fri från sina otroliga moderskänslor och därmed klippa denna så vitt omtalade navelsträng.

Jag hör så ofta när man talar om relation barn visa försäldrar -Ja men för Herrns skull, klipp navelsträngen!
Jo ni alla kloka människor, det skulle jag viljat göra många, många gånger men ser DET GÅR INTE!!!!!

Jag älskar mina barn så otroligt vansinnigt mycket, bryr mig så vansinnigt otroligt mycket och oroar mig så van....ja ni förstår.

Jag kommer ALDRIG, ALDRIG att kunna släppa denna roll att vara mamma med ansvar för dessa telningar vad som än händer. Jag vänder mig ut och in om det behövs. Jag ger mer kraft än jag egentligen har. Jag säger att jag kan fast jag kanske egentligen borde sagt nej. Ja, jag vet... jag får fler som säger -Men Tinna, du måste säga ifrån.

Ja men det gör jag väl, ibland. Inte så att jag inte finns där om dom behöver mig men ibland så säger jag faktiskt att -Nej det fungerar faktiskt inte nu. Jo då, jag lovar, det HAR hänt.

"En gång mamma, alltid mamma"

Varför är många mammor så himla mammiga? Är våra barn ALLT?

Nej, våra barn är inte allt men de betyder allt. För mig utan mina barn vore en tillvaro så trist, så trist. För mig utan mina barn så skulle jag varit en mycket sämre människa.

Jag är en älskande mamma, som älskar utan att kräva att få något i retur. Vilket resulterar i att jag får så mycket i retur så det ibland bara svämmar över.

Ja, jag älskar mina barn men jag har också ett liv utanför mina barn. Som jag är väldigt, väldigt rädd om. Mitt liv med Håkan som ger så mycket av det som SKALL finnas tillsammans med livet med mina barn.

Livet med min förra man gav inte detta "tillskott" av kärlek och gemenskap. Det livet vill jag inte ha tillbaka för allt smör i Småland. Det livet VAR BARA MINA BARN.

Det är det faktiskt inte idag. Idag har jag också ett annat helt fantastiskt liv. Men, men, till syvendes och sist så är det barnen som står så högt på listan att det tar några tomrader innan det kommer något annat. Så är det nu bara med mig.

Och nu har ett av barnen bestämt sig för att flytta utomlands. Tillsammans med sin älskade fästmö. Och jag min dumma strut har hjälpt dom att få detta att gå i lås.

Det har gjort så ont, så ont, så ont. Aha, nu vet jag....det är detta som händer när man äntligen klipper navelsträngen????

Nej, det är det inte, den osynliga navelsträngen går ALDRIG att klippa av. Jag är och förblir en obotlig älskande hönsmamma, curlingmamma, rescuemamma. Så är det bara och det får jag leva med.

Ibland får jag upprepa devisen många gånger: Morsan, det är bara att GILLA LÄGET!



Så här gott och varmt som det var här i somras, är dom nu på väg till, min älskade Stefan och Michaela!


Kommentarer
Postat av: cecilia andersson

Så sanna ord Tinna. Alltid kul att läsa det du skriver:) Kram

2012-02-19 @ 14:03:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0