Så älskad och så saknad


 
Min kära och goda vän och kompis, min Lena är död. Hon somnade in i natt.
 
Jag förstår det inte. Jag kan inte fatta att jag inte längre skall få höra hennes röst, hennes skratt. Inte få krama henne mer. Inte ha våra samtal om allt och ingenting.
 
Jag VILL inte fatta det. Vår Herre har återigen tagit hem en signad själ från jordelivet och jag lovar att hela himlen stod och välkomnade henne när hon kom. En så otroligt älskad och omtänksam och genomgod människa måste få ett helt fantastiskt välkomnande.
 
Vi som är kvarlämnade känner förtröstan i att hon inte längre lider men känner nästan en ilska över att hon inte fick bli frisk och få leva vidare med sin fantastiska familj. Hon älskade sitt liv med barn och barnbarn runt sig. En fantastisk mormor som gav så otroligt mycket. Inte bara till barnbarnen utan till alla!
 
Jag tror inte denna kvinna har en enda ovän. Hon var bara sådan. Hon var ett föredöme för så många!
 
Jag lider så med hennes familj, man, barn, svärson och barnbarn.
 
Älskade Lena, vi kommer att sakna dig men också minnas allt roligt vi haft ihop och bland annat den där  Danmarksresan vi gjorde du och jag och ett gäng tjejer!!! Jag skall minnas och glädjas och jag kommer att sakna dig! Väldigt mycket!
 
 
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.” citat Alf Henriksson.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0