Att tillåta varandra att växa

I alla roller vi har, i alla sammanhang  och människomöten så gäller naturligtvis många saker för att mötet, umgänget, relationen skall bli något bra.
 
Jag fick en så otroligt fin komplemang en gång för flera år sedan. Jag fick den av en person som jag arbetat med under en tid där jag tillfälligt blivit ansvarig för ett försäljningskontor.
 
-Du har tillåtit mig att växa!
 
Det var stort för mig att höra detta från henne som tills jag kommit arbetat med en annan person som hon också uppskattat väldigt mycket men som aldrig lät henne växa.
 
Att låta någon växa är att släppa på tyglarna och förmaningarna och ge en liten vink om hur man skulle kunna göra och sedan överlåta det hela åt personen att fixa resten själv. Kanske lite darrigt i början men med tiden blir man starkare och vågar mer och framförallt ser att man kan så mycket mer än man trodde. Felen man gör lär man sig på och av misstagen blir man erfarenheter rikare.
 
Detta gäller i allt i livet. I våra relationer till våra vänner, till våra respektive, till våra barn. Att tillåta var och en få fram sina egenskaper och utvecklas precis så som det känns bäst för den människan. Att få känna - inte bara att jag duger - utan att jag är förbannat bra!
 
Jag kan hålla med om att det självklart är ok att man intalar sig att man duger precis som man är om det med det menas att man faktiskt är en helt unik och fantastisk person.
 
Att duga kan tolkas på så många sätt. -Ja, ja det duger väl då då!  -Ja, ja du är väl ok, du duger.
 
Nej jag vill inte bara duga jag vill vara fantastisk. Och det är jag. Och alla andra runt mig också. Var och en på sitt sätt.
 
Tillåt oss växa och tillåt oss släppa av den där Jante och skicka honom så långt det överhuvudtaget går för vi har alla rätt att få känna oss jäkligt fantastiska. För se det är vi!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0