Strandsatt och lite "sjuk" på landet

Gick här och loda (loda betyder att man går och gör ingenting) lite i pyjamas och morgonrock och tänkte att jag kanske kan göra något som inte tar kraft men ändå få något litet vettigt gjort. Varför inte baka mina små muffins med en bit grönmögelost nedstoppad i mitten som skall vara till glöggkvällen nästa söndag. Gjorde klart minimuffinsformarna och tog fram smöret, skar upp och la på en tallrik för att det skulle bli rumsvarmt och en koll till i kylen...INGA ÄGG!!!!! Man kan inte baka mjuk kaka utan ägg!!!!
Ja, ja, det är bara att vänta in herr Jansson som får köpa med sig ägg, Zantac, mer hårt papper till julkorten m.m., m.m.
Har nu varit dålig i en vecka, kroppen har tagit svängar från riktigt dålig till nästan bra och så ner till inte fullt så bra och ännu lite sämre och så upp igen...vad är det som händer???


Visserligen är jag ingen ungdom längre (det tycker jag ibland ända tills jag passerar spegeln eller tar mig uppför en LITE brant backe) men ändå. jag är ju nästan aldrig sjuk men häromdagen gjorde min goaste väninna (och därtill kollega) mig om att efter varje tidningsutgiving detta året så har jag blivit sjuk på ett eller annat sätt. Ja, kanske är det så. Jag jobbar så intensivt med att få upp tidningens inkommande pengar att jag tar ut mig helt. Ligger det då en eller två baciller och lurar i kroppen så blommar dom ut med full kraft samma dag jag känner att NU, nu kan jag koppla av. Nu är tidningen i tryck och jag kan inget mer göra. Och se då kommer dom där jäkla små illaluktande, illasinnande, illavarslande baciluskerna och sätter fart inuti min kropp!!!!

Så har dom då fått fara runt i kroppen i en hel vecka men nu är det slut med det...eller. Vågar knappt säga detta eller vara för kaxig....då skickar dom kanske sina kusiner och kusinernas kusiner och sysslingar och bryllingar och allt vad dom nu kan hitta. Så tar febern ny kraft. Nä, så illa skall det väl inte vara ändå...nu är det fredag och på måndag är jag tillbaka på jobbet!!! Med nya krafter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0